Tejpade öron

Nu är Pintos öron tejpade. Vi fick hjälp med det idag av Lexies matte. Jag som var helt emot att trixa med öronen från början! Men det är ju för att vi ska på utställning - då vill man ju att det ska vara så "perfekt" som möjligt. Ska bli spännande att se hur öronen blir sen när vi tar bort tejpen.

Vad har hänt med mina öron?

Skyddsängel

Lexies matte skickade en skyddsängel till Pinto. Tusen tack Katarina! Man vet aldrig när man kan behöva en sådan.

Promenader, träning och anmälan

Efter lunch idag tog vi en promenad till en liten fotbollsplan i närheten och tränade lite.

Inkallning.

Det blev tid för lite mys också.

Övningarna går ju bra, eller vad säger du Pinto?


Senare på dagen var vi också ute och gick, och då tog jag den här bilden:

Tycker att det blev en jättefin bild på Pinto. Man ser verkligen att hon börjar bli stor!

Vi har också hunnit med att bada henne idag. Hon blev som vanligt ganska spattig, men lugnade ändå ner sig ganska fort. Men det är svårt att få henne torr, tycker jag. Har sett att det finns speciella handdukar för hundar som ska ha bra uppsugningsförmåga. Borde nog införskaffa en sådan inför den kalla årstiden, så slipper hon gå ut och frysa.

Men, jag höll ju nästan på att glömma det mest spännande som hänt idag: vi har anmält oss till en utställning! Det är en inofficiell utställning i Uppsala som hålls den 5:e oktober. Vi gör det mest på kul så det gör inget om det går dåligt. Men det vore ju självklart roligt om det gick bra! Så har vi ju ett tag på oss också att öva passivitet bland andra hundar. Och att köpa ett utställningskoppel. Och att ta reda på hur sjutton det går till. Och öva. Och vinna. Nej, bara skoja. Det får gå som det går. Nu är vi trötta och säger God Kväll!

Trött fredag

Igår tog jag Pinto med mig och åkte buss in till centrum där jag träffade en kompis. Vi satt i parken och fikade, och Pinto fick vara bunden hos oss. Det gick jättebra! Den enda gången hon skällde var när några hundar gick förbi. Annars känns det ju jättebra att man börjar kunna ta med sig henne vart man går. Så som det ska vara!

Hon fick ett ägg i maten igår. Det ska tydligen vara bra för pälsen. När jag sagt "varsågod" kastade hon sig som vanligt fram mot matskålen. Men så stannade hon upp med nosen typ en centimeter ifrån maten, som om hon tänkte "Vänta lite! Vad är det här egentligen?". Sakta men säkert började hon ändå äta, och se där! Det gick ner det också!

Idag fick hon vara ensam i en halvtimme för första gången. Jag vet att hon skäller precis när jag går, men sen tror jag ändå att hon ger upp och går och lägger sig. När jag kom tillbaka idag var hon dock uppe. Kanske låg hon ner ett tag men att hon tappade tålamodet och började gå omkring. Det är lite jobbigt att inte veta! Kanske skulle rigga upp någon dold kamera...

Annars har hon varit rätt trött idag. Vi har inte direkt gjort något speciellt och hon har ändå kunnat ta det lugnt och faktiskt sovit en hel del. Hon är så söt när hon är yrvaken. Lilla Pinto.

Valpkurs

Igår var vi på valpkurs. I början kändes det ganska dåligt för att:

1) Vi kom försent

2) Pinto drog som en tok i kopplet och kunde inte alls vara lugn (de allra flesta hundarna uppförde sig mycket bättre)

3) Pinto skällde en hel del (en annan hund skällde lite grann)

4) Instruktörerna kallade Pinto för "han"

5) Eftersom jag var tvungen att försöka tysta Pinto hela tiden kunde jag inte lyssna 100% på vad som sas

Det känns ju helt plötsligt ganska hopplöst när man ser att typ alla andra valpar uppför sig riktigt väl och man tänker att varför är just vår hund så knäpp?

Vi gjorde ett par övningar som liknar de övningar vi gjort förut och då kunde jag känna att det här kan vi ju, vi vet hur man tränar det här. Det är ju annat vi vill få hjälp med att träna!

Senare i alla fall, då vi hade varit ute ett tag och alla valparna fått en liten lekstund var gick vi in och hade lite teori. Alla fick instruktioner om att binda hundarna i stolarna på mycket kort koppel. Jag tänkte att det här kommer ju aldrig att gå (jag vet, jag är en så stor optimist!) men det blev inte tokskäll från henne som jag hade befarat. Hon pep och gnällde en hel del dock och ett och annat gruff hördes väl. Jag klappade henne för att hon skulle vara lugn, men efter ett tag frågade Johan vem det var som pep så och han sa att det nog skulle gå mycket bättre om jag lät henne vara. Så det gjorde jag och då blev det faktiskt lite bättre. Hon till och med lade sig ner några gånger, men riktigt lugn blev hon inte. Det hade jag å andra sidan aldrig förväntat mig heller.

Men så då kursen började lida mot sitt slut tänkte jag att det här gick ju faktiskt ganska bra. Hon var ju ändå ganska tyst trots att vi var rätt många, både människor och hundar, i ett ganska litet rum. Ja, hon kunde ha varit mycket värre. Så på det hela taget kändes det ändå ganska bra. Och bättre kommer det väl gå för varje gång.

Funderingar om utställning

Idag träffade vi Lexie och hennes matte. Hundarna fick leka på en grusplan och vi tyckte minsann att de leker betydligt mer tufft med varandra nu än tidigare. Jag blev nästan lite orolig, men när de nafsas och så är det ju faktiskt i all vänskaplighet.
Lexie var med på en inofficiell utställning för några dagar sen där det gick riktigt bra för dem, så nu känner jag mig också sugen på att ställa ut! Från början tyckte jag bara att det verkade fåningt med utställningar, men nu tycker jag att det verkar lite kul. Vet inte hur de bedömer Pintos teckning dock... Men i övrigt tycker jag att hon verkar vara så fin i kroppen och så där. Jag är i och för sig ingen expert, men ändå! Måste fixa hennes öron då om det skulle bli aktuellt. Aja, får kolla runt lite vad finns för utställningar och hur det går till.

Nu är det kväll och snart kommer det vara första natten som jag är själv med lilla Pinto-binto. Läskigt! Nej, natten går nog bra. Det är på morgonen det kommer märkas eftersom jag måste ta hand om allting själv då, vilket jag inte brukar. Men det går nog bra. I morgon börjar valpkursen också. Spännande!

Först läskigt, sen spännande. Men allra först god natt!

På måndag blir det allvar

Vi tog en liten promenad idag till ett litet skogsparti i närheten. Vi gick på en stig som gick väldigt brant uppåt, men Pinto hade inga problem med att klättra upp. Och när vi gick ner sen så rusade hon till och med i förväg och sprang runt så i branten att jag blev orolig för att hon skulle göra illa sig. Men det gjorde hon inte som tur var.
Annars har vi inte gjort något speciellt idag. Klippt ett par klor och ensamtränat i tjugo minuter. I morgon är pappas semester slut och jag måste vara ensam med henne hela dagen för första gången på fyra veckor! Men jag har inte lika mycket ångest som inför första dagen ensam med henne i alla fall. Nej, det handlar nog mer om att man blivit van vid att vara två. Nu måste jag ju själv ta alla beslut och hålla koll på allt. Men det går nog bra. Vi klarar oss.

Förhoppningsvis.

Nej, bara skoja. Hejdå!

Privatlektion

Igår hade vi privatlektion hemma med Johan Andersson från Fria Hundar. Det var verkligen spännande och intressant! Först fick vi berätta lite om problemen, när hon skäller och så där, och han sa många bra saker. Till exempel bör hon inte få vara för länge på tomten och sysselsätta sig själv. Är hon på tomten ska vi helst vara aktiva med henne så att vi blir en resurs för henne. Risken är annars att hon börjar göra dumma saker, tex. gräva hål (vilket hon redan har gjort), kanske skälla på människor/djur hon ser, jaga fåglar osv.

Men det är ju skällandet som är det största problemet. Pinto skäller för att hon är otålig och hon vill säga "Kom igen då! Gör någonting!". Vi ska öva passivitet med henne, och när hon skäller ska vi säga "Sluta!". När hon skäller så är det nämligen som att hon tjafsar och därför tyckte Johan att "sluta" var ett bra ord. För att hon verkligen ska ta åt sig och lyssna när vi säger åt henne ska vi ta ett steg framåt mot henne och spruta på henne med en vattenspruta. Tystnar hon och visar lugnande signaler ska vi ta ett steg tillbaka och berömma. Det gick såklart jättebra när han sa åt henne och mindre bra när jag försökte, men det är ju bara att öva!

Han tog upp en utav sina hundar också, och jag har väl aldrig sett Pinto uppföra sig så bra med en vuxen hund. I vanliga fall blir hon ju alldeles galen och skäller och springer omkring, men nu gick det väldigt bra och hon var lugn.

Oj, jag skulle kunna skriva mycket mer om lektionen, men jag vill bara nämna att i slutet satt vi alla i köket, Johans hund låg på köksgolvet och Pinto låg vid min stol, fastbunden, och hon var lugn. Det hade jag väl aldrig trott var möjligt! Nu kommer det ju såklart inte gå lika bra när inte Johan är här, men nu vet vi att det är möjligt. Och vi måste jobba på att få samma reaktion från henne som Johan fick när han sa till henne när hon skällde. Vi måste kämpa på!

Idag plockade jag förresten bort en fästing. Känner mig rätt duktig faktiskt. Och nog ska vi väl få till en sansad hund tillslut.

Buss m.m.

Igår var jag och hälsade på min syster på hennes hunddagis. Pinto fick dock inte följa med. Jag tror hon hade blivit för stressad av alla hundarna. Jag fick i alla fall gå med på ett par promenader och jag kände mig jätteduktig som gick med tre hundar samtidigt! De var visserligen ganska små, men desto lättare har de att trassla ihop kopplen!

På eftermiddan var jag med mina mostrar och hälsade på min mormor som fyllde år för några dagar sen. Vi fikade och hade trevligt.

Senare, hemma, bestämde vi oss för att åka till Huddinge Centrum en sväng. Jag fick nämligen skjuts hem av mostrarna och glömde då bort att jag hade min cykel i centrum. Vi tog bussen och det gick bra. Sedan tog pappa min cykel och cyklade hem den, och jag och Pinto tog bussen tillbaka. Hon fick till och med sitta i sätet bredvid mig och titta ut.

Hon har ju blivit åksjuk en hel del gånger i bilen så jag kunde inte låta bli att vara lite orolig. Mot slutet av resan tyckte jag att hon började se lite illamående ut, men det kan lika gärna ha varit jag som övertolkade hennes beteende. Ingen olycka skedde i alla fall så det var ju bra.

Idag ska vi ha privatlektion med Johan Andersson från Fria Hundar. Det ska bli jättespännande!

Syster-yster på besök

Idag till middag kom min syster Bodil och hennes hund Klara på besök. Klara är en blandras mellan schäfer och dalmatiner på fyra år, och hon är inte särskilt förtjust i Pinto. Men de flesta vuxna hundar är väl inte så glada i valpar har jag förstått. Pinto blir också alltid så jobbig och upphetsad då vi får hundbesök så man kan förstå att Klara tröttnar ibland.

Pinto börjar alltid skälla när vi har hundar hos oss och det är väldigt jobbigt. Hon kan liksom bli helt låst och bara skälla och skälla. Nu känns det dock som att hon börjar lyssna när vi säger "nej", men hon sätter igång snart igen. I en sån situation känns det dock lite mycket begärt att hon ska kunna bara bli tyst och gå och lägga sig. Vi brukar försöka lösa det med att hon får något att tugga på, eller att de får vara ute så att hon kan rusa runt som hon vill.

Klara är en jättefin hund tycker jag! Och hon vet hur man relaxar:

Pappa passade på att ta en bild på oss alla fyra också:

Bodil, Klara, Elin och Pinto.

Klara och Pinto borde väl förresten vara kusiner? Eller plastkusiner? Eller det kanske inte heter så i hundvärlden. Jag vet inte, jag är ju ganska ny här...

Inget speciellt

Igår hemma hos mamma var Pinto väldigt rastlös och skällde en hel del. Ett litet missöde skedde också då hon kissade på finaste mattan (Oops!). Men, men. Mattor går att tvätta. Och att ta det lungt är ju något hon har svårt med hemma också, även om det har blivit mycket bättre, så det var väl bara att vänta. Skulle bara önska att hon inte skällde så förbaskat mycket...
Idag har det inte hänt något speciellt. Några promenader, en klo klipptes samt lite ensamhetsträning. Än så länge är vi bara uppe i 10 minuter. Har läst på ett par syskons bloggar att de har varit ensamma betydligt längre, men vad är normalt egentligen? Hur mycket kan man förvänta sig av en snart 5 månaders valp? Jag kan i och för sig tänka mig att hon skulle kunna vara ensam längre, men jag vill inte chansa! Risken är ju att hon börjar skälla. Tur att vi bor i villa i alla fall. Men när jag flyttar hemifrån hoppas jag att vi hunnit lära henne att vara tyst och lugn när hon är ensam, och att hon då kan vara ensam i ett par timmar åtminstone.
Om ett par veckor börjar vi en valpkurs. Ser fram emot det! Vet redan en massa saker som jag vill fråga om. Men att sitta tyst och still under teoridelen i samma rum som en massa andra valpar, det kommer nog bli en utmaning...

Blogg!

Nu har Pinto fått en blogg istället för dagboken på hemsidan. Lättare att lägga in bilder, och så kan ju folk kommentera lättare!

Idag har det regnat och vi har inte gjort så mycket. Efter middan ska vi dock åka hem till mamsen och fika. Jo, en speciell sak har ändå hänt idag: Pinto fick nosa på Ramses, min skäggagam, för första gången! Förut har hon bara fått titta på honom, men idag blev det närkontakt.
Vad är du för en?

När han är i sitt terrarium verkar hon inte alls bry sig om honom, men ibland får han tokryck på henne och börjar fara omkring! Konstigt! Kanske kan de bli lite vänner i alla fall...

Klart slut för nu.