Hurra!

Nu är stygnen borta! Såret såg, ännu en gång, bra ut men vi ska vara extra försiktiga den här gången och behålla skon på i ytterligare några dagar. Hon får vänta med att springa lös också, till helgen. Det ska bli kul att kunna gå riktiga promenader igen och slippa sko och tratt!

Nytt halsband

Pinto visar upp sitt fina nya halsband som kommer ifrån Vibri. Jag fick ett presentkort där i julklapp av syster-yster. Man får själv välja färg, bredd, text, broderier m.m. Jag tycker att det blev jättefint! Tusen tack syster-yster!

Fortsättningskursen slut

I måndags var vi sista gången på fortsättningskursen. Det gick bättre då än gången innan då hon var mycket orolig. Det verkar helt klart vara de stora bråkiga hanhundarna som stressar henne. Även om det aldrig är någon som morrar eller gör utfall mot just henne tar hon åt sig i alla fall och vill bara därifrån. Vi fick lite tips ifrån instruktören att börja busa och kanske springa några steg fram och tillbaka med henne så fort någon hund började bråka för att omvända det jobbiga till något roligt. Det funkade rätt bra.

Pintos fot är ju fortfarande sydd men vi lät henne vara med på ett släpp i alla fall. Hon fick då leka med gruppens enda andra tik samt en liten blandishane. Problemet var bara att ingen av dem var särskilt intresserad av att leka! De gick mest runt och nosade, men det gjorde ju inkallningen desto lättare, haha!
Vi höll till på en liten fotbollsplan och lite bortom den hade två andra kursdeltagare släpp med sina hundar. De hundarna var så inne i sin lek (och mycket snabba springare!) att de sprang upp till oss på fotbollsplanen utan att lyssna på sina ägares rop. Pinto blev nästan omkullsprungen av en saluki och tyckte då att det nog var bäst att ställa sig lite närmare matte. De två hundarna var helt uppe i sin lek så äganra fick komma och hämta dem. Våra hundar brydde sig dock inte så mycket, vilket ju var skönt det. Det är ju bra att veta att hunden inte promt måste leka bara för att den är lös bland andra hundar.

Efter ett tag byttes den lilla hanhunden ut mot en större som instruktören trodde kunde passa in bland tikarna. Det första han gjorde var dock att försöka våldta Pinto! Hon kunde inte riktigt säga till honom så fick komma till undsättning och hålla borta besten. Vi kopplade och tog ut Pinto ur leken då eftersom hon tyckte att hanhunden var lite jobbig, så kunde han leka med den andra tiken och Pinto kunde slappna av.

Vi hann med några andra övningar innan kursen var slut och de gick bra. Så länge hon inte blir störd utav några bråkiga hundar är hon så duktig så.
Nästa steg tänkte vi skulle bli Fortsättning 2, men vår instruktör sa att han tyckte vi kunde gå om den här kursen. Då kan vi kontakta honom så ska han försöka fixa så att vi hamnar i en grupp med lite mindre hundar. Jag tror nog att vår grupp var lite ovanligt stökig och det vore ju kul om Pinto kunde slappna av mer. Det blir ju definitivt roligare för henne då. Hur som helst tror jag att vi väntar lite med den kursen. Det skadar nog inte om Pinto får bli lite mer mogen. Jag funderar på om vi ska gå någonting annat istället, senare i vår, typ lydnad eller freestyle eller nåt. Men jag får fundera. Tillsvidare har vi ändå en hel del från fortsättningskursen att öva på och det är kul det med.

Tråkigt 2

För en vecka sedan var vi och tog bort stygnen på Pintos tass och allting såg så otroligt underbart och läkt ut. Några dagar senare gick såret upp. Därför åkte vi igår tillbaka till veterinären som fick göra om alltihop. Denna gången syddes hon med ståltråd (fråga mig inte varför de inte gjorde det första gången om det nu är så himla bra), stygnen ska få sitta i upp mot tre veckor (fråga mig inte varför de inte skulle göra det första gången om det nu är så himla bra) och vi fick instruktioner om att ta det mycket lugnt (fråga mig inte varför vi inte fick det första gången om det nu var så himla viktigt).
Så nu är vi tillbaka på antibiotika, tratt och sko. Det kommer väl dröja minst en månad innan vi vågar släppa henne lös igen. Vad kul.

Kort sagt är jag sur. Och Pinto också.

Tråkigt 1

I tisdags då vi var ute på vår kvällspromenad blev Pinto attackerad av en schäfer som var lös. Som tur var blev hon inte skadad, men rejält skraj. Killen som var ute med schäfern hade ingen koll på sin hund. Vi har passerat dem flera gånger förut och deras hund gör alltid utfall. Hur kunde han vara så dum och släppa hunden lös mitt i ett villaområde?
Det frågade jag honom nästa dag då vi möttes på gatan, men han hade inget bättre svar på det än: "Jamen, när man leker med henne med en pinne då brukar hon inte göra så..." Jaha, hon brukar inte göra så? Vad bra då!
Nej, snubben gav ett minst sagt hjärndött intryck. Nu tänkte jag istället skriva ett brev till föräldrarna (jag vet nämligen var de bor) så att jag är säker på att de också vet vad som hände och be dem att absolut aldrig släppa sin hund lös igen. Sedan tänkte jag nog också försöka snällt tipsa om hundinstruktören som vi tränar hos. Det bästa vore ju om de sökte hjälp för hundens problem. Jag försökte säga detta till killen också men han svarade knappt på det jag sa. Han skämdes nog. Det hoppas jag i alla fall verkligen att han gjorde. Idiot.