Andra gången på fortsättningskursen

I måndags var vi på fortsättningskursen igen. Vi började med en koppelpromenad som inte gick så bra. Pinto bara drar och drar. Men det är ju bara att kämpa på.
Senare hade vi släpp. De hundar som inte var lösa fick stå bundna och vara passiva. Det gick faktiskt jättebra med Pinto! När det var vår tur att springa lösa var det endast en annan hund som Pinto fick leka med. Jag vet inte riktigt vad det är för ras men den var i Pinto storlek, kanske lite större. Vi övade inkallning då de sprang runt och lekte och det gick helt okej tyckte jag. Det är såklart att det är svårt att koncentrera sig när man springer omkring och leker.

Efter att lektionen var slut passade vi på att öva inkallning från lek lite mer tillsammans med en av de andra kursdeltagarna som har en saluki. I början gick det bra när de lekte, så länge Pinto fick jaga, men sen när salukin blev lite närgången tyckte hon det blev jobbigt. Till slut visade hon tänderna mot honom så då kallade vi in dem. Vi släppte dem igen men Pinto hade visst fått nog av den stora läskiga salukin. Hon till och med högg i luften runt honom, men han fattade inte riktigt så vi kallade in dem en sista gång och kopplade dem. Sedan gick vi en bit tillsammans och då var det inga problem. Det var nog bara det att han var så stor och närgången och att Pinto inte var snabb nog att springa ifrån honom. Lite läskigt var det dock, för jag har inte sett henne visa tänderna så där förut. Men det är såklart att hon måste få försvara sig. Vi tänkte berätta för vår instruktör nästa gång vad som hände, för kanske tycker han att vi ska öva igen och så kan han hjälpa oss med hur vi ska agera.

En sak har vi lärt oss i alla fall och det är att en timme går jättefort! Vi vill ha längre lektioner!

Snö

Pinto tycker att snö är lajbans. Hon skulle nog vilja vara ute hela dagarna.

Fortsättningskurs 1

Så ska jag då äntligen berätta hur det gick då vi var första gången på fortsättningskursen. För det första kom vi försent, precis som första gången på valpkursen! Men det var faktiskt inte vårt fel för vi fastnade i bilkö. Cirka tio minuter sena kom vi fram i alla fall och det första som slår mig är hur stora alla andra hundarna är! På valpkursen var Pinto bland de största men här är hon bland de mindre. Endast en liten hund var med, sedan var det några i Pintos storlek och resten var större. Och vad de lät! Hu, ett sådant oväsen! Nej, nu överdriver jag, men vi är ju vana vid att det är Pinto som är den stökiga men här var det en hel del som hade problem med att vara tysta och stilla.

Hur som helst, det första vi gjorde var att gå en koppelpromenad och möta varandra. Jag tyckte det gick ganska bra. Pinto blir ju ganska stirrig och uppjagad, men jag var ändå helt nöjd med hur det gick. Då alla samlats igen gjorde vi några kontaktövningar och det gick jättebra - trots störande moment i form av bråkiga hundar bara några meter ifrån.

Därefter gick vi runt, runt i en stor rektangel och stannade ibland för att göra något kommando. Det var i princip alla kommandon ifrån valpkursen för vår instruktör ville se hur alla låg till. Pinto hade lite svårt att koncentrera sig och hon ville helt plötsligt inte ligga! Hon lade sig ner i typ en tiondels sekund, men sen reste hon på sig igen. Kanske tyckte hon det var kallt på marken eller så var hon helt enkelt för uppspelt.

Sedan hann vi inte göra så mycket mer. En timme går fort! I läxa fick vi att öva på allt som inte sitter från valpkursen, samt att binda upp hunden på "vänta" för att öva passivitet. Pinto har ju varit lite dålig i magen de senaste dagarna, men nu har vi kommit igång lite igen och tränar.

Men just nu vilar vi. Det är ju ändå fredag.

Pinto vill äta!

Pinto åt upp hela sin middag och verkar vara betydligt piggare. Så jag oroade mig helt i onödan! Men det var ju tur det.

Att hon är piggare märkte vi också på vår kvällspromenad; den första snön har nämnligen kommit. Spännande, tyckte Pinto, som sprang med nosen i backen och viftande svans. En liten bit fick hon vara lös och röja runt. Det var verkligen kul att titta på henne! Och så skönt att hon mår bättre.

Klart slut.

Pinto vill inte äta

Pinto som varit så matglad ända sen vi fick hem henne ville helt plötsligt idag inte ha någon frukost! Det skulle kunna ha att göra med att hon i förrgår käkade upp någonting från marken (har ingen aning om vad det var!) som kanske inte var så där supernyttigt. Igår morse vaknade jag av att hon kräktes. Det var väl bra, tänkte jag, att det där onyttiga kom upp igen. Resten av dagen visade hon heller inga tecken på att vara sjuk. Men så i morse igen vaknade jag ett par gånger av att hon kräktes. Det var också slimigt och gult, och inte halvsmält mat som det annars har varit då hon kräkts tidigare. Jag var ändå inte särskilt orolig, för det kan ju ha varit så att det helt enkelt var lite kvar i magen som ville upp. Men så ville hon ju inte ha någon frukost! Det har aldrig hänt förut att hon inte velat ha mat, och när hon får mat äter hon alltid upp.
Jag hoppas verkligen att det inte är något allvarligt fel med henne. Hon är ju det finaste jag har!

Jag ska försöka senare att mata henne med lite kokt ris, för det har jag läst att man kan ge dem om de är dåliga i magen. Förhoppningsvis blir hon bättre snart och då kanske jag får ro att skriva om fortsättningskursen vi var på i måndags.

Det här är väl säkert bara något tillfälligt, men man kan ju inte låta bli att oroa sig! Hundar borde inte få bli sjuka.

Hundsäng

Pinto har äntligen fått en ordentlig (svindyr!) hundsäng.

Ganska mysig är den nog...

Där det finns hjärterum finns det som bekant stjärterum.

I morgon börjar vi förresten på fortsättningskurs 1 på Fria Hundar. Det ska bli spännande! Vi håller på för fullt och övar på de saker vi gjorde på valpkursen så att vi kommer dit lite förberedda. Så får vi se om vi kommer ihåg hur man uppför sig när man ska stå i ring och vara tyst och lyssna på läraren, haha...

Pinto gillar pinnar

I förmiddags gick vi ut lite tidigare än vanligt. Pinto vaknade nämligen och gick runt och gnällde så att jag tänkte att hon kanske ändå möjligen kunde vara lite bajsnödig. Så vi gick ut.

Vi promenerade runt i området.

I 50 minuter.

Inte bajsade hon!

Men hon hittade en pinne:

Så det var ju roligt för henne i alla fall. Till slut kissade hon också, men det där gnället i förmiddags var helt falskt alarm. En långpromenad fick vi oss i alla fall och tur var kanske det för just nu ösregnar det ute. Jag funderade förut på om vi skulle åka buss någonstans, vi har nämligen inte gjort det på ett tag, men det kanske får bli i morgon. Hoppas att regnet lättar lite tills vi ska gå ut igen. Hejdå!

Några bilder från den senaste veckan

Vadå, jag är ju inte i soffan! Inte riktigt i alla fall...

Pinto har inte roligt. Men kan man inte låta bli en klo som blöder så blir detta konsekvensen.

Pinto smakar lite på sin tass.

Myspys.

Fin söndag

Idag var vi ute på en härlig långpromenad på förmiddan. Pappa och jag gömde oss varsin gång och så fick Pinto leta. Jag tror dock att jag gömde mig lite för långt bort för det tog ett tag innan hon hittade mig. Efter våra kurragömmalekar (stavas det så?) fick hon stora nippran och sprang runt som en galning, men annars gick allting bra.
När vi kom hem badade vi henne och sen har hon sovit mest hela dagen. Jag själv har dock varit ner till centrum och handlat vinterjacka och täckbyxor och därmed försatt mig själv i personlig konkurs. Suck. Men nu är jag rustad inför vintern i alla fall!
Jag funderar på att köpa någon sorts vintertäcke till Pinto också. Så hon inte frysilyser om sin lilla rumpilumpa. Men jag är osäker på om hon verkligen behöver det. Jaja, jag får väl se när det blir kallare ute.

Hejdå!

Alla helgons dag

Igår åkte vi hem till min farbror och hans familj som bor i stan. Först tog vi en liten promenad och sedan gick vi in i deras nya lägenhet. De hade inte hunnit lägga ut mattor än vilket vi tyckte var bra. Ingen matta framme = ingen matta kissad på. Nej, men Pinto skötte sig faktiskt jättebra. Hon var tyst och ganska lugn, kunde lägga sig då och då på fällen vi tagit med åt henne. Hon var nog ganska trött när vi var där, men hon är ju inte van vid någon som springer omkring hela tiden (= min 6-åriga kusin) och att hon ändå kunde hålla sig lugn imponerade på mig! Duktig hund!

Efter middan åkte vi till kyrkogården för att tända ljus. Pinto bajsade innan vi gick in på kyrkogården och kissade då vi kom ut igen. Mm, duktigt!
Under hela tiden vi var hemifrån gav hon bara ifrån sig några få skall. Tyvärr gav hon ifrån sig dem på det mest olämpliga stället: vid graven! Som tur var fanns det inga andra i närheten som stördes. Jag tror att hon tyckte det var lite konstigt att vi stod där i mörkret och tände ljus och inte gjorde någonting roligt. Sen när jag gick iväg för att fixa med ett av ljusen och hon fick stå kvar med pappa, ja, då var hon tvungen att protestera lite. Hon kan ju ha varit lite otåligt kissnödig också.
Men förutom de där skallen tyckte jag att det blev en jättebra utflykt. Att hon var så lugn hos min farbror kändes jätteskönt och så kissade och bajsade hon ju också!