Stora plastpåseskräcken

Pinto är ju för rolig! Vi har märkt på senaste tiden att hon är lite skraj för plastpåsar. Om man ställer en soppåse i hallen vill hon inte gå nära. Kanske efter ett litet tag att hon vågar sig fram och nosa. Kommer man hem och har handlat och har Ica-påsar i händerna vill hon knappt hälsa.
Idag när jag kom hem efter att ha handlat såg hon först glad ut och ville säga hej. Men när hon fick syn på påsen åkte svansen in mellan benen och hon försvann ut i vardagsrummet. Det var jag som fick gå och hälsa på henne istället. Sen stod hon i vardagsrummet och kikade in i köket när jag packade ur påsen. Knäpp hund! Är hon inne i spökåldern kanske? Vad jag vet har hon aldrig upplevt något traumatiskt innehållande en plastpåse i alla fall. Men hon är ju, överhuvudtaget, en ganska försiktig dam vad gäller det mesta. Jaja, inom kort kommer hon väl lära sig att en plastpåse inte är något att frukta.

Lyssnar inte på matte

Gud, jag blev så himla frustrerad på Pinto i förmiddags! Vi brukar gå ibland till en liten fotbollsplan i närheten där hon kan få springa lös. På senaste tiden har hon dock blivit mer och mer intresserad av en öppning i stängslet som leder in till någons tomt. Närmast fotbollsplanen består tomten av snår och skog så det är säkert mycket spännande att gå där och nosa.
Idag var inget undantag, men jag lyckades kalla till mig henne de första gångerna hon var på väg ut. Jag hade tänkt att vi skulle öva att gå i utställningskoppel, men tänkte att hon ju kunde kissa först så att hon verkligen skulle kunna koncentrera sig. Men hon fortsatte att gå mot öppningen igen och igen. Jag ropade "Pinto, nej!" och fick NOLL respons. Så bestämde jag att vi skulle öva utställning i alla fall men då blev hon helt knäpp, slet sig ur kopplet och sprang ut ur öppningen igen! Då blev jag arg. Till slut lyckades jag koppla henne och stod sen bara still ett tag medan hon gick runt, runt i kopplet. Till slut satte hon sig ner och då hade även jag hunnit lugna ner mig. Jag tog fram utställningskopplet (men behöll det vanliga på) och vi övade att gå fram och tillbaka. Det gick rätt bra. Sen gick vi hemmåt.
Någonting roligt som ändå hände på hemvägen var att hon kissade. Förut har vi gått till ett par platser som vi vet att hon kan tänka sig att kissa på, oftast en bit in i skogen, men det här var bredvid en gångväg mitt under promenaden liksom!

Någonting som jag har lärt mig idag är i alla fall att vi måste öva på "nej". Kanske kan vi gå dit i morgon igen men att hon då får ha lina på sig. Då kan jag ju kontrollera henne även på avstånd. Och så kan vi berätta på valpkursen att vi övat på läxan!

Grattis på halvårsdagen!

Pinto fyller 6 månader idag! Grattis min lilla plutt!


Så stor och ståtlig hon har blivit!

Femte gången på valpkursen

Igår var vi på valpkurs igen. Bland annat övade vi på att promenera med hundarna i lina. Vi delades upp i två grupper som gick åt varsitt håll i en stor cirkel runt området. Målet var att man skulle kunna passera alla hundar man mötte utan att hunden sprang fram och hälsade. Som vanligt tänkte jag att det här kommer ju inte att gå, men det är ju bara att tuta och köra. Vi gick iväg sist av alla och ett litet missöde skedde snart då Pinto sprang över en cykelväg och en cyklist kom farande. Jag insåg ju att jag borde ha stoppat henne innan cykelvägen, men som det var nu var jag tvungen att släppa linan så att cyklisten skulle kunna komma förbi. Pinto rusade runt, runt, men när jag väl återupprättat kontakten gick resten av promenaden ganska bra! På ett ställe stötte jag på en av instruktörerna som gav mig lite extra tips och som lånade mig sina handskar (tack!). Sedan var vi jätteduktiga! Pinto följde med mig och var inte framme och hälsade på någon hund! Hurra!

Sedan gjorde vi en "Nära"-övning: hunden ska vara lös och gå nära vid ens sida. Det här kommer ju inte gå, tänkte jag, men det gick jättebra! Vi gick hit och dit och runt, jag sa "Pinto, nära... Gå nära..." hela tiden och matade henne med korv. Så fort vi kom nära några andra hundar tvärvände jag och lockade till mig henne och det funkade jättebra. Det märks så väl att hon är en hund som vill göra saker och som hatar att stå still!

Efter det gjorde vi en övning som vi gjort förut då man går med hunden lös runt resten av gruppen som står i en ring. Hunden ska hänga med en och inte gå fram och hälsa. Det här går nog bra, tänkte jag. Men det gjorde det inte! Ett par, tre, meter gick det bra men sen fick hon stora nippran och bara rusade runt som en galning. Jag går väl på, tänkte jag, men ganska snart var jag tvungen att ingripa då hon var framme och hälsade på någon hund. Mycket spring för Pinto och mycket spring för matte! Alla fick gå två varv runt utom vi som fick gå tre varv! Och ändå var våra tre varv de tre sämsta! Nej, det var förresten en liten sheltie som röjde runt lite också.

Efter detta nerderlag kändes det rätt skönt att få gå in och ha lite teori. Pinto var väl jättetrött efter allt spring för hon lade sig vid min stol och sa knappt pip på hela tiden! Duktigt!

Bråkig vovve

I förmiddags var vi ute och gick och Pinto bara vägrade att kissa! Bajsa gick bra, men kissa det ville hon bara inte. Det är rätt jobbigt för man blir ju mer och mer frustrerad och bara "Men kom igen nån gång då!". Till slut började även Pintos tålamod tryta och hon pep och ynkade sig och tittade på mig. En gång skällde hon och då sa jag (mest för att jag redan var så less) till henne ordentligt. Tyvärr hade jag inget godis med mig som hon kunde få för att hon lyssnade.

Till slut gav jag upp och vi gick tillbaka hem. Efter ett litet tag kissade hon så på tomten - en timme efter att vi gått ut och fem timmar sen hon kissade sist! Suck, suck, suck...

Jag vet inte om det var för att jag sade till henne så kraftigt när hon skällde innan, men nu så ville hon inte alls bli klappad och när jag skulle torka hennes tassar (vilket brukar funka bra) höll hon på och krångla och nafsade efter mina händer. Sedan sprang hon in i vardagsrummet och bara tokattackerade mattan. Jag vet att jag måste öva på att säga till henne mer ordentligt när hon gör fel, men samtidigt vill man ju inte skada förtroendet. Fast kanske är hon bara inne i en bråkig period, och jag kan tänka mig att man måste ta i typ tjugo gånger mer än vad jag gör för att kunna skada ett förtroende.

Sen när hon lugnat ner sig var hon dock lite mer på klapp-humör och jag gav henne ett litet hundkex att smaska på. Är det den fruktade könsmognadstiden som är på gång nu kanske? Suck och stön.

Inkallning m.m. på valpkursen

I onsdags var det valpkurs igen och den här gången följde min syster med också. I början gjorde vi ett par övningar; ligg samt sitt med extern belöning. Men det är ganska jobbigt när Pinto skäller och far runt i kopplet och jag har svårt att kontrollera henne. Johan kom förbi och sa att han tyckte jag kunde skippa vattensprutan och ta tag i henne istället. Det gick såklart jättebra när han gjorde och inte så bra när jag försökte, men det är väl bara att träna.

Sen försvann småhundarna iväg för att träna inkallning från lek, och vi som var kvar gjorde en nej-övning. Man skulle gå med hunden lös slalom mellan några tallrikar med godis på. Vi var först ut. Det gick ganska bra i början, men jag tror att det berodde på att Pinto inte sett att det var godis på tallrikarna. Eller vad säger jag, det gick såklart bra eftersom vi är bäst! Det sista fatet stannade hon dock vid och jag fick då neja henne. Det var lite svårt och hon fick väl i sig en eller annan godisbit, men till slut fick jag med mig henne och det gick rätt bra på vägen tillbaka.

Därefter bytte vi plats med småhundarna, så det var alltså vår tur att öva inkallning från lek. Först ut var Pinto och en annan valp. De rusade omkring och lekte och sen skulle vi kalla in dem flera gånger för att sedan låta dem gå på en gång. Först ville Pinto inte lyssna, men efter en liten stund gick det bättre. När vi sen skulle koppla dem gick det dock inte så bra för Pinto ville inte sitta still tillräckligt länge för att jag skulle kunna få på halsband och koppel. Men till slut gick det. Vi band då upp våra hundar och så var det de andra två som fick springa. Johan tyckte dock (om jag förstod saken rätt) att det inte var så mycket fart på de andra två så vi fick släppa våra hundar igen. Då blev det lite mer livat. Det gick ganska bra att kalla in henne den här gången också, men det var samma problem igen med att få på halsbandet. Men med tillräckligt mycket korv går det mesta!

Jag kommer inte riktigt ihåg, men jag tror vi gick in och hade teori sen. Pinto var lite jobbig i början, men sen lugnade hon ner sig och skötte sig faktiskt rätt bra. Hurra!

Tur till Flempan

Igår tog vi först bussen till Centrum och sen tåget (första gången för Pinto) till Flemingsberg. Där träffade vi en kompis till mig som ställde upp att passa Pinto medan jag gick in på högskolan för att registrera mig - något jag borde ha gjort för typ tre veckor sen. Allt gick så bra så, men det märks att det blir lite mycket för henne med både buss och tåg och ny, lite intensiv, miljö. Vi borde nog öva mer på att åka till centrum och lite mer stökiga miljöer. Vi är ju ganska bortskämda med att bo i ett ganska lugnt område.
Tåg och buss blev det sen tillbaka, och väl hemma somnade hon som en stock. Kändes bra att jag äntligen registrerade mig för i eftermiddag börjar min kurs. Pinto kommer få vara ensam ett litet tag då jag har gått tills att pappa kommer hem, men det ska nog gå bra.

Nu har utställningkopplet kommit också! Vi övade idag när vi var ute sist. Hon fick ha på sig det lite löst bara och så gick vi så att hon kom upp i trav några gånger och så fick hon belöning. Helst vill man ju att hon ska gå perfekt på en gång, men vi har ju tre veckor på oss att öva.

Hejdå!

Uppdatering

Har inte skrivit på ett tag för jag har känt mig hängig och har haft ont i huvudet. Men jag kan dra lite kort vad som har hänt på senaste tiden.

Pinto har kissat kopplad utanför tomten flera gånger! Det gäller bara att hon är tillräckligt kissnödig.

Vi hittade en tillsynes herrelös hund när vi var ute och gick för några dagar sen. Snart förstod jag dock att hunden (border terrier?) verkade vara ganska hemma där på gatan och att han nog bodde i närheten. En liten flicka som gick förbi visste var hunden hörde hemma, vilket var i det huset vi stod precis utanför. Jag gick då och knackade på, en dam öppnade och hunden sprang in. "Nämen, när smet han ut?" frågade damen sig själv. Oj, vilken koll, tänkte jag. Vi utbytte några ord med varandra och hon hann berätta att hon brukade binda fast hunden i brevlådan(!). Okej... Det stör ju inte folk som går förbi på trottoaren... Hunden kom tillrätta i alla fall och det var ju det viktiga.

Pinto börjar kunna gå riktigt fint i koppel, tycker jag. I alla fall utan störning. Men igår var vi inne i Centrum och det gick också ganska bra.
Vi har också börjat öva på att hon ska se mig i ögonen medan hon går vid min sida och det går ganska bra. Hon har börjat att spontant söka ögonkontakt ibland under promenaderna så det är jättekul!

Klart slut för tillfället!

Regnig valpkurs

Igår på valpkursen regnade det ordentligt. Efter en vänta-övning och ett par kontaktövningar fick vi träna på att gå i koppel fint. Först förstod jag inte riktigt hur det skulle gå till, men efter att Johan hjälpte oss gick det bättre. Så fort hon skyndar framför mig ska jag ta tag i henne och sänga "Pinto, sakta" och så är det meningen att hon ska sakta ner och gå vid min sida. Efter ett tag gick det riktigt bra och jag behövde knappt ta i henne för att hon skulle lyssna.

Sen gjorde vi en övning då vi stod i två led mitt emot varandra så att det blev som en gång i mellan och så skulle man, en och en, springa igenom, stanna en bit bort och ropa på hunden. Instruktören höll i hunden och släppte när man ropade. Inte en enda hund stannade på vägen för att göra någonting annat!

Efter den övningen var alla dyngsura och då gick vi in för att ha lite teori. Pinto var ganska duktig och lade sig ner ibland, och hon var inte alltför skällig. Nej, jag skulle till och med vilja påstå att det fanns de valpar som var värre!

Har övat att gå fint i koppel med henne idag och det går riktigt bra! Utan störningar, visserligen, men nånstans ska man ju börja. Har också försökt öva att hon ska gå och se mig i ögonen samtidigt (linförlighet?) men det är svårt. Lexies matte föreslog att vi ska använda klicker, och det kanske inte är en så dum idé. Särskilt dyra är de ju inte så man kan ju alltid testa.

Hejdå så länge!

I koppel på tomten

Var är godiset när man behöver det?!

Hör och häpna: idag kissade Pinto kopplad! Visserligen på tomten, men ändå! Inget godis hade jag på mig men jag försökte i alla fall låta så glad och allmänt överlycklig jag kunde.

Så:

- Bajsa utanför tomten kopplad går bra

- Kissa utanför tomten lös går an

- Kissa på tomten kopplad är möjligt

Aha, det går i rätt riktning!

Kiss och bajs

Jag har ju glömt att berätta om den världsomvälvande händelse som skedde igår!

Pinto både bajsade och kissade utanför tomten! Och det var inte för att vi var borta, nej, nej. Det var tvärs över gatan bara! Visserligen var hon okopplad men det visar ju att hon ändå tyckte det var okej att kissa där. Eller att hon var superkissnödig.

Bra i alla fall. Jag ska ta med henne till samma plats i dag igen och hoppas på det bästa.

Hejdå så länge!

Dammsugning

Vi är ganska dåliga på att dammsuga här i huset. Nu när vi har Pinto blir det dessutom mycket skitigare mycket fortare. De flesta gånger då vi har dammsugit sen vi fick Pinto har en utav oss varit ute med henne medan den andre har varit inne och städat. Idag kände jag dock att nu får det vara nog! Det måste dammsugas!
Efter en liten kiss-o-bajs-promis stängde jag in Pinto i vardagsrummet med kompostgaller och så dammsög jag resten av nedervåningen. Hon fick en tuggsak, men när den var slut började hon tröttna och ganska snart skälla. Jag lät henne vara mest, ropade "Sluta" ett par gånger bara. Men sen ökade skallen och blev mer intensiva så jag insåg att jag ju måste säga till henne ordentligt. Således slet jag med mig en blomspruta, stormade bort till vardagsrummet och sa "Pinto, sluta nu!". Och, aha, hon blev tyst! Jag blev helt förvånad! Hurra! Hon fortsatte även att vara tyst då jag flyttade henne från vardagsrummet till köket och dammsög vardagsrummet. Lite ynk var det mot slutet men då var jag ju i princip klar. Duktig hund som lyssnar på sin matte! Ibland i alla fall...
Hon tycker ju att dammsugaren är lite läskig så det var därför jag inte ville vara så hård från början. Men nu när jag vet att det går kan jag börja dammsuga oftare. Pinto får vänja sig och vi slipper alla vada omkring i damm och hundhår!

Besök hos moster

Igår var vi och hälsade på min moster. Pinto gick först omkring och nosade och sen, eftersom pappa skulle hjälpa moster med en datagrej som skulle ta ett litet tag, tog jag med henne ut på en liten promenad. Hon verkade inte vilja kissa så efter en kvart ungefär gick vi tillbaka. Pappa och moster var dock inte klara än och Pinto började bli lite rastlös. Jag tror hon tyckte det var lite jobbigt också, för hon kunde höra pappa och moster prata från undervåningen men hon vågade inte gå ner för trappan. Till slut bar jag ner henne och frågade om de hade långt kvar. Det hade de inte, men pappa tyckte ändå att jag kunde ta ut henne igen för att se om hon inte ville kissa. Jag gjorde så, och den här gången gick vi lite längre; in på en skogsstig jag hittade. Vi gick en bit och sen vände vi tillbaka. Pinto började springa fram och tillbaka, och jag tänkte att nu är hon nog nödig i alla fall. Efter en hel del spring satte hon sig ner och bajsade. Va bra! Nu kan du ju kissa också, tyckte jag. Men trots att hon fortsatte rusa fram och tillbaka hittade hon inget bra ställe.

När vi kom tillbaka höll moster på att förbereda lunchen. Pappa tog då över Pinto och tog ner henne på deras tomt för att se om hon skulle få ro att kissa. Jag hjälpte till med lunchen. Efter ett litet tag gick vi ut på balkongen för att meddela att det snart var färdigt. Pappa hade Pinto i koppel och hon stod bara och skällde. Pappa sa att han trodde att hon skulle få ro att kissa om jag kom ner till dem. Okej, det är ju värt ett försök, tänkte jag. Och se där: när hon har hälsat på mig och blivit av med kopplet då går hon och kissar! Duktigt! Känns mycket bra att hon börjar tycka det är okej att kissa på andra ställen än hemma på tomten.

Sedan var det lunch och Pinto var så snäll. Först låg hon och tuggade på ett tryne som hon fått. När hon sen började vandra omkring och visa ett lite för stort intresse för en matta band jag fast henne i min stol och det gick jättebra. Det dröjde inte länge förrän hon låg helt avslappnad på sidan och slumrade.

Hurra!

Gubbe

Pinto har fått en egen Gubbe!

Dumma tejp

Tejpen har lossnat på ena örat. Vi limmade om den i onsdags men nu har det släppt helt. Tippen hängde och fladdrade ett tag men nu står örat upp igen. Det var visst inte så lätt det här. Jag vet inte hur länge vi orkar krångla med öronen eftersom det ändå inte var tänkt att vi skulle ha henne till utställning... men vi ska ju på den här inofficiella utställningen och då vill man ju att hon ska vara så fin som möjligt. Fin enligt rasstandarden alltså.

Idag fick hon vara ensam hemma medan jag cyklade och handlade (verkade gå bra). Vi tog också en promenad (i regnet!) en bit bort och åkte buss hem. Sista lilla biten, från busshållplatsen och hem, spöregnade det, och vi blev dyngsura! Annars har jag inget nytt att berätta förutom att det är fredag! Wohoo!

Andra gången på valpkursen

Igår var det valpkurs igen, och jag tyckte att Pinto uppförde sig jättebra! Okej, det är ju fortfarande hon som skäller mest och som drar mest i kopplet av alla, men för att vara hon uppförde hon sig bra och det var bättre än förra gången.

Efter att vi hade gjort några övningar fick en del av gruppen (alla småhundar) gå iväg för att släppas lösa och leka en bit bort. Vi som var kvar (Pinto, en mellanpudel, en labrador och en nånting annat) skulle öva på kommandot "Häråt", alltså att hunden ska följa med en när den är lös. Vi stod i en ring och så gick vi en i taget med vår hund runt ringen. Målet var att hunden skulle följa efter en och inte springa bort eller hälsa på någon utav hundarna i ringen. Det var vår tur sist och jag kände nästan lite press för de andra hundarna var jätteduktiga. Det här kommer aldrig att gå, tänkte jag när jag så kopplade loss Pinto, men man kan inget annat än försöka. Men till min stora glädje gick det riktigt bra. En liten bit. Sen började hon springa hit och dit och runt och oj, oj, oj. Nån gång sprang hon fram till en utav de andra hundarna och då fick jag hjälp av instruktören att säga till henne. Men allra mest sprang hon bara i cirklar hit och dit. Kanske ville hon på nåt sätt valla in dem? Det kändes dock lite konstigt för jag gick ju bara runt i en cirkel och hon var ju i närheten hela tiden. "Häråt" behöver ju inte betyda att de ska gå just vid sidan om en. Hade jag marcherat bort ifrån alla, verkligen varit på väg någon annanstans, och ropat "Pinto, häråt!" är jag ganska säker på att hon hade följt med mig. Sen ska hon ju inte springa runt som en galning för det, men ändå!

Vi gick varvet runt en gång till, men när det var vår tur igen hade alla småhundar kommit tillbaka och stod och tittade en bit bort. Som första gången gick det bra för henne att följa mig en liten bit, men sen började hon rusa runt igen. Och när hon fick syn på alla de andra hundarna var hon ju tvungen att rusa runt bland dem också. Instuktören fick hjälpa mig där också att bryta hennes omkringrusande och när jag fick kontakt med Pinto igen fick hon godis och så följde hon mig någorlunda snällt tillbaka till utgångspunkten. Puh, vilken pärs!

Sedan var det dags för oss att släppa våra hundar. Det såg lite kul ut, för pudeln och jag-vet-inte-vad-för-ras lekte med varandra, Pinto sprang i cirklar runt dem och labradoren bara satt och tittade på. Vi gick upp en sväng i skogen för att se om hundarna följde med oss. Det var endast labradoren som noterade att dess matte försvann så den kom med oss. När vi kom ner till grusplanen igen blev Pinto glad att se oss. Hon hade väl insett att de där hundarna inte var så roliga för när vi gick ett andra varv upp i skogen följde hon med. Duktigt!

Sedan var det lite teori inomhus. Jag tyckte Pinto var jätteduktig! Hon pep visserligen en del och hon skällde några gånger, men hon låg ner största delen av tiden och verkade kunna ta det halvlugnt i alla fall. Det går framåt! Känns så kul när man märker framsteg. Vi är bäst! Adjö.

Avbruten skatjakt

När vi var ute och gick förut idag fick hon vara lös en bit. Det gick bra ända tills hon satte efter en skata. Hon hann dock bara några meter för när jag ropade "Pinto, nej!" tvärvände hon och kom tillbaka till mig där beröm och godis väntade. Duktig hund!

Tejpen på ena örat har börjat lossna. Jag misstänker att det kan vara när Pinto har kliat sig i örat som tejpen har skrynklats ihop. Jaja, det får sitta tills det lossnar och sen får vi väl göra om. Har ju precis vant mig vid att hon ser så konstig ut!

Så mycket roligare än det här har jag inte att berätta idag. Men i morgon är det valpkurs igen, och om 33 dagar är det utställning!