Igår var vi och hälsade på min moster. Pinto gick först omkring och nosade och sen, eftersom pappa skulle hjälpa moster med en datagrej som skulle ta ett litet tag, tog jag med henne ut på en liten promenad. Hon verkade inte vilja kissa så efter en kvart ungefär gick vi tillbaka. Pappa och moster var dock inte klara än och Pinto började bli lite rastlös. Jag tror hon tyckte det var lite jobbigt också, för hon kunde höra pappa och moster prata från undervåningen men hon vågade inte gå ner för trappan. Till slut bar jag ner henne och frågade om de hade långt kvar. Det hade de inte, men pappa tyckte ändå att jag kunde ta ut henne igen för att se om hon inte ville kissa. Jag gjorde så, och den här gången gick vi lite längre; in på en skogsstig jag hittade. Vi gick en bit och sen vände vi tillbaka. Pinto började springa fram och tillbaka, och jag tänkte att nu är hon nog nödig i alla fall. Efter en hel del spring satte hon sig ner och bajsade. Va bra! Nu kan du ju kissa också, tyckte jag. Men trots att hon fortsatte rusa fram och tillbaka hittade hon inget bra ställe.
När vi kom tillbaka höll moster på att förbereda lunchen. Pappa tog då över Pinto och tog ner henne på deras tomt för att se om hon skulle få ro att kissa. Jag hjälpte till med lunchen. Efter ett litet tag gick vi ut på balkongen för att meddela att det snart var färdigt. Pappa hade Pinto i koppel och hon stod bara och skällde. Pappa sa att han trodde att hon skulle få ro att kissa om jag kom ner till dem. Okej, det är ju värt ett försök, tänkte jag. Och se där: när hon har hälsat på mig och blivit av med kopplet då går hon och kissar! Duktigt! Känns mycket bra att hon börjar tycka det är okej att kissa på andra ställen än hemma på tomten.
Sedan var det lunch och Pinto var så snäll. Först låg hon och tuggade på ett tryne som hon fått. När hon sen började vandra omkring och visa ett lite för stort intresse för en matta band jag fast henne i min stol och det gick jättebra. Det dröjde inte länge förrän hon låg helt avslappnad på sidan och slumrade.
Hurra!
2 kommentarer:
Jättekul att det går framåt med Pinto. Ja, det är viktigt att hon lär sig att kissa borta som du beskriver. Jag hade en Sheltietik (Celine) som vägrade att kissa kopplad. Hon höll sig i 1 dygn, till slut fick jag ge med mig. Hon kissade bara okopplad, ingen höjdare alltså. Vi får ses någon dag. jag tänkte att vi kan gå en promenad, i stället för att de får röja på planen. De blir ganska stressade av detta tror jag. Lexie har svårt att varva ner efteråt.
Kramar från oss. Katarina o Lexie.
Oj, vad jobbigt! Än så länge har Pinto inte kissat kopplad (däremot bajsat) men jag får hoppas att det kommer.
Promenad låter bra! De skulle kunna få röja runt bara en liten liten stund så att de får det ur sig och sen kan man gå en bit. Vi får höras!
Kramis
Skicka en kommentar