Julafton över

Så var julen förbi. Vi var hemma hos släkt på julafton och det gick jättebra att ha Pinto med. Hon slapp för det mesta att ha tratten på för det var så mycket annat som stal hennes uppmärksamhet.

Hon fick en pipleksak i julklapp av min syster som har visat sig vara mycket populär.




Ibland tar man sig tid och myser med matte också.

God Jul och God Fortsättning!

Veterinärbesök

Eftersom Pintos sår på tassen ännu inte läkt åkte vi idag till veterinären. När hon tittade på det såg hon att det var lite infekterat och hon tyckte att det behövdes sys. Pinto var jätteduktig, trots att hon tycker främmande människor är lite läskiga. Men det visade sig att hon var svårsövd. Flera gånger trodde vi att hon hade somnat, men så var det någon hund utanför som skällde eller någon pipleksak som pep och då kände hon sig tvungen att skälla tillbaka eller ta sig upp och stappla omkring lite. Lite tragikomiskt var det när hela hennes käke somnat och tungan hängde ut men hon ändå kämpade på för att skälla tillbaka åt hunden utanför. Stackars Pinto tyckte jag.

Till slut sov hon och var upplagd på bordet. En sköterska rengjorde såret och ytterligare en var med som hjälp. Jag passade på att fråga om de tyckte att Pintos klor var lagom klippta och det tyckte de. Det var jättekul att höra för jag brukar undra ibland om jag klipper ordentligt. Det var väl någon vecka sen sist jag klippte dem, berättade jag, och då tog ena sköterskan fram en klotång och klippte alla klorna åt mig. Tackar! Mycket snällt tyckte jag.

Veterinären kom in och då blev vi utkörda. Själva "operationen" tog inte lång tid, och sedan fick vi åka hem. Pinto var mycket groggy och visade ingen tecken på at vilja kissa då vi kom hem, fastän hon i vanliga fall brukar ha kissat vid den tiden. Vi gick in istället och hon lade sig och sov ganska på en gång. Senare nu på kvällen var vi ute på en kort kisspromenad. Och nu sover hon igen.

Tänk att ett så litet sår ska kräva så mycket för att läka! Bara det att hon måste sövas för att sys, och sen få antibiotika. Så måste hon ha en tratt på sig också. Och en tjusig liten sko när hon går ut. Men nu kommer det läka i alla fall och det är ju huvudsaken.

Besök på dagis

Igår hälsade vi på hunddagis där Pinto ska börja skolas in på måndag. Buss och tåg åkte vi dit och det gick bra. Det kändes bra att hälsa på där innan hon börjar så är hon lite bekant med miljön i alla fall. Det svåra blir nog sen att hon kommer vara i ett bås med andra hundar men utan någon person. Jag kan tänka mig att det kommer göra henne lite stressad, men hoppas verkligen att hon lugnar ner sig och att allt går bra.
På måndag ska hon vara där två timmar och på tisdag tre timmar. Sedan blir det uppehåll för jul och mellandagar och så fortsätter invänjningen veckan efter. Som sagt, jag hoppas att allt går bra för henne. Det blir nog en nyttig erfarenhet.

Sista kurstillfället för i år

På kursen i måndags gjorde vi ett par inkallningsövningar och en koppelpromenad i grupp. Inkallningsövningarna (bl.a. springa förbi ett fat med korv) gick jättebra så det var skoj. I början av lektionen började hon dock visa samma beteende som förra gången - hyperventilera och se räbb och stressad ut. Vår instruktör trodde att det kanske berodde på att han demonstrerade korrigering med hjälp utav vattenspruta och att hon blev stressad utav vattnet. Jag vet inte om jag tror på det - hon började ju bli stressad redan innan han plockade fram vattnet - men mot slutet av lektionen hade hon lugnat sig betydligt så det hela slutade i alla fall bra. Jag tror nog faktiskt att det är de andra stora hundarna som är lite bråkiga som stressar henne. Pinto vill ha ordning och lugn och ro! Matte också för den delen.

Annars har vi väldigt kul på kursen, men nu är det upphåll till januari. Sedan får vi se vad vi ska hitta på efter det. Antingen ytterligare en fortsättningskurs eller något annat skojsigt.

Skadad tass

I fredags då vi kom hem ifrån förmiddagspromenaden upptäckte jag att Pinto gjort illa ena baktassen. Det blödde en hel del, men till slut lyckdes jag lokalisera såret som satt mellan de mittersta tårna på vänster baktass. Såret sitter på ovansidan och jag har ingen aning om hur hon fått det! Hur som helst började jag det mödosamma jobbet att göra rent det - inte så lätt med en vovve som inte vill stå still. Jag band fast henne i ett dörrhandtag för att göra det hela lättare. Till slut hade jag även lyckats bandagera tassen lite halvdant och sedan fick det bli tratt på för Pinto. På något vis lyckades hon ändå dra bort badaget och göra mitt jobb ogjort, men det var ju bara att göra om.
Sedan åt jag lunch och tänkte att om det inte har slutat blöda då jag ätit upp får vi nog åka till vet. Pinto var bara jätteledsen på grund av tratten och stod helt stilla mitt på köksgolvet och såg tämligen bedrövad ut. Jag lade fram ett öra åt henne men hon var inte intresserad.
Då jag förtärt min lunch kollade jag bandaget och det såg fint ut. Eftersom hon blev så deprimerad av tratten testade jag att ta av den. Då gick hon nästan direkt och plockade på sig örat och gick iväg för att smaska. Jag tejpade lite extra på bandaget utifall hon skulle vara på det och gnaga, men hon var jätteduktig och lät det vara. Snart somnade hon också, men hon höll sig i hallen större delen av eftermiddan. Hon tyckte väl att jag var lite jobbig just då.

Fram emot kvällen tog vi av bandaget och hon fick sova natten utan det och utan tratten. Det verkar läka bra som tur är - ingen svullnad och ingen hälta. Hon verkar inte bersväras av det mer än att det verkar klia lite då och då.
Jag är jätteglad att vi slapp åka till veterinären, och ganska stolt över mig själv att jag klarade av situationen! Bra jobbat, Elin! Så får vi hoppas att det läker ihop bra och fint snart.

Jobbigt för Pinto på kursen

Igår var vi på fortsättningskursen och den här gången var det teori inomhus. Efter lite planering av instruktören i vilken ordning vi skulle gå in och hur vi skulle sitta (7 hanhundar, 2 tikar) kom vi så på plats. Vi satt längst bak med en ridgeback på ena sidan och en rottweiler på andra - båda hanar. Jag satte mig dock inte först utan hjälpte till att servera kaffe. När jag kom tillbaka och satte mig berdvid pappa och Pinto såg jag att hon skakade och andades häftigt. Pappa sa att han trodde att hon nog tyckte det var lite jobbigt att jag gick ifrån.
Vår instruktör började prata lugnande signaler och korrigeringar, men Pinto blev inte lugnare. Hon bara satt och hyperventilerade och såg jättestressad ut. Till slut påpekade jag detta för vår instruktör och frågade vad han tyckte att jag skulle göra. Han tyckte att hon kunde få sitta i mitt knä så jag tog upp henne. Lektionen rullade på men Pinto blev inte lugnare. Dock fick hon bli ett levande exempel på hur tillbakadragna öron och långa mungipor ser ut.
Jag tyckte så synd om henne så till slut bestämde vi att pappa skulle ta ut henne. Han gjorde så, och då kunde också jag koncentrera mig mer på lektionen. Vår instrukör är verkligen bra och han gör såna bra exempel och visar vad han menar så det var ändå kul där på lektionen.

Varför Pinto blev som hon blev vet jag inte. Hon verkar tycka att stora hundar är lite läskiga, men jag kunde ändå inte se något tecken på att det skulle vara just hundarna som gjorde henne stressad. Kanske var det hela miljön - att vara "instängd" med dessa hundar - som gjorde henne sån. Sedan försvann jag iväg och det gjorde väl inte det hela lättare. Men jag trodde ändå att hon skulle lugna sig efter en stund. Kanske är det hormoner just nu som gör henne extra känslig också. Ja, det är väl egentligen ingen mening med att sitta och spekulera, men man vill ju så gärna ha ett svar. Förhoppningsvis var det bara något tillfälligt. På valpkursen gick det ju bra.

Idag ska vi ta det lugnt, men i morgon har jag och syster-yster planerat att träffas och träna med hundarna. Det ska bli skoj! Hejdå!

Iiihh!!!

Idag då vi kommit hem ifrån en trevlig promenad släppte jag Pinto på tomten. Det brukar jag göra ibland utifall hon skulle vilja springa runt lite. Ganska snabbt försvann hon ner bakom friggeboden, och jag, jag gick in och tog av mig jacka och skor. Eftersom hon fortfarande inte kommit stack jag ut huvudet utanför dörren och ropade på henne. Då kom hon fram bakom friggeboden bärandes på något, och jag såg nästan på en gång vad det var - en ekorre! Dessutom inte ens en hel ekorre! Blä! Pinto däremot tyckte det var jätteskojsigt och hon började springa hit och dit och leka med kadavret. Hu, så här kan vi inte ha det! tänkte jag, beväpnade mig med korv och koppel och sprang ut.
Först sprang jag lite och försökte verka jätteintressant, men Pinto visade inget större intresse. Då började jag busa med en pinne och då kom ganska snart springande. Hon fick ett par korvbitar och så kopplade jag henne och tog in henne. Hon fick en tuggmoj att pyssla med medan jag gick ut igen, för jag kunde ju inte låta den stackarns ekorren ligga kvar där ute.
Det visade sig då att den kamoflerat sig, men till slut hittade jag den. Den var verkligen halv; svans, bakben och så halva kroppen. Jag letade upp en spade och begravde den på tomten. Kanske inte den bästa lösningen men det var den bästa jag kunde komma på. Pinto käkade visst upp sin tuggmoj väldigt snabbt för sedan stod hon och panikskällde i hallen. Jag tror att hon kunde se mig genom ett fönster i hallen så det var kanske det som gjorde att hon inte kunde slappna av. Till slut fick jag nog och ropade "Men Pinto!". Tro det eller ej, men då blev hon tyst. Och jätteglad då jag kom in igen.

Håhåjaja, är det såhär det är att vara hundägare? Jag borde gå ut innan det blir för mörkt och ta mig en titt under friggeboden. För en fråga funderar jag fortfarande över: om det här var ena halvan av en ekorre, var är då andra halvan?

Roligt på kurs

Igår var vi på fortsättningkursen igen. Vi började, precis som tidigare, med en koppelpromenad. Det gick helt okej tycker jag. Hon var totalt ofokuserad, men riktade i alla fall sin uppmärksamhet mer till marken än till de andra hundarna, så mötena gick väldigt bra.

Jag kommer inte riktigt ihåg i vilken ordning vi gjorde allt, men en sak vi gjorde var att träna "vänta". Jag band fast Pinto i ett träd men fick inte gå mer än en meter eller två därifrån utan att hon började skälla. Sedan skulle vi inspektera varandras hundar så att de fick träna på att någon annan hanterade dem. De skulle fortfarande vara fastbundna. Jag och en tjej med en rottweiler blev ihopparade. Hon kom till Pinto först och jag fick ju tala om att Pinto tycker att det är lite läskigt med främmande människor. Men tjejen var väldigt bra; lugn och försiktig, och hon fick titta i öron och klämma på tassar. Så mycket mer gjorde hon inte, vi tyckte att det räckte. Vår instruktör hade också sagt innan att om hunden tycker det är jobbigt så ska man ju såklart inte tvinga sig på den. Det får inte bli någon negativ upplevelse.
Sedan var det min tur att lämna Pinto (fast pappa stod kvar och höll henne sällskap) och gå och inspektera rottweilern. Det var kul, tyckte jag, för jag har innan tyckt att den ser rätt läskig ut men nu fick jag se att den ju var jättesnäll. Han gör utfall ibland, och jag fick höra utav ägaren att det är därför att han har svårt för de andra hanhundarna. Jag är ju inte var vid en så stor och kraftig hund, och han var lite okoncentrerad på grund av två hanhundar som stod bredvid, men jag lyckades ändå kolla öron, tassar och lite tänder.
Då jag skulle gå tillbaka till Pinto såg jag att hon nu satt där vid trädet alldeles ensam! Pappa var någon annanstans, troligen ditkallad av instruktören. Pinto såg ganska ledsen ut, men var tyst i alla fall, och hon blev så glad så då jag kom tillbaka.

Ett par andra övningar gjorde vi också och jag tyckte att det mesta fungerade väldigt bra. Vi blir bättre och bättre! Det är så kul när man känner att träningen leder någonstans och jag längtar redan till nästa kurstillfälle!

Glöggparty

I lördags var vi på glöggparty hemma hos mamsen. Det var nog första gången som Pinto fick vara med när det var lite större folksamling hemma hos någon, men det gick jättebra! Jag var lite orolig först att hon kanske skulle bli väldigt uppspelt och börja skälla en massa, men det blev hon inte alls. Egentligen blir hon nog bara det när hon träffar folk som hon känner. När hon träffar nya människor är hon mer försiktig och vill titta på dem på lite håll.

Det var flera som kommenterade och sa att de tyckte hon var väldigt lugn så det var jättekul. I och för sig blev jag och pappa lite förvånade när de sa det, för vi är ju vana vid att när hon är lugn så sover hon. Nu vandrade hon omkring en del, men det var ändå ett stillsamt vandrande. Letandes lite smulor på golvet, nosandes lite på gästerna och kanske ibland till och med hälsandes på någon lite försiktigt.

Jättekul i alla fall att det funkade så bra. Lite träning inför julafton. Fast då kommer min systers hund vara med också så då kommer hon nog inte kunna vara lika lugn. Men det blir nog bra med det också. Idag är det kurs igen vilket vi ser fram emot. Hejdå!

Andra gången på fortsättningskursen

I måndags var vi på fortsättningskursen igen. Vi började med en koppelpromenad som inte gick så bra. Pinto bara drar och drar. Men det är ju bara att kämpa på.
Senare hade vi släpp. De hundar som inte var lösa fick stå bundna och vara passiva. Det gick faktiskt jättebra med Pinto! När det var vår tur att springa lösa var det endast en annan hund som Pinto fick leka med. Jag vet inte riktigt vad det är för ras men den var i Pinto storlek, kanske lite större. Vi övade inkallning då de sprang runt och lekte och det gick helt okej tyckte jag. Det är såklart att det är svårt att koncentrera sig när man springer omkring och leker.

Efter att lektionen var slut passade vi på att öva inkallning från lek lite mer tillsammans med en av de andra kursdeltagarna som har en saluki. I början gick det bra när de lekte, så länge Pinto fick jaga, men sen när salukin blev lite närgången tyckte hon det blev jobbigt. Till slut visade hon tänderna mot honom så då kallade vi in dem. Vi släppte dem igen men Pinto hade visst fått nog av den stora läskiga salukin. Hon till och med högg i luften runt honom, men han fattade inte riktigt så vi kallade in dem en sista gång och kopplade dem. Sedan gick vi en bit tillsammans och då var det inga problem. Det var nog bara det att han var så stor och närgången och att Pinto inte var snabb nog att springa ifrån honom. Lite läskigt var det dock, för jag har inte sett henne visa tänderna så där förut. Men det är såklart att hon måste få försvara sig. Vi tänkte berätta för vår instruktör nästa gång vad som hände, för kanske tycker han att vi ska öva igen och så kan han hjälpa oss med hur vi ska agera.

En sak har vi lärt oss i alla fall och det är att en timme går jättefort! Vi vill ha längre lektioner!

Snö

Pinto tycker att snö är lajbans. Hon skulle nog vilja vara ute hela dagarna.

Fortsättningskurs 1

Så ska jag då äntligen berätta hur det gick då vi var första gången på fortsättningskursen. För det första kom vi försent, precis som första gången på valpkursen! Men det var faktiskt inte vårt fel för vi fastnade i bilkö. Cirka tio minuter sena kom vi fram i alla fall och det första som slår mig är hur stora alla andra hundarna är! På valpkursen var Pinto bland de största men här är hon bland de mindre. Endast en liten hund var med, sedan var det några i Pintos storlek och resten var större. Och vad de lät! Hu, ett sådant oväsen! Nej, nu överdriver jag, men vi är ju vana vid att det är Pinto som är den stökiga men här var det en hel del som hade problem med att vara tysta och stilla.

Hur som helst, det första vi gjorde var att gå en koppelpromenad och möta varandra. Jag tyckte det gick ganska bra. Pinto blir ju ganska stirrig och uppjagad, men jag var ändå helt nöjd med hur det gick. Då alla samlats igen gjorde vi några kontaktövningar och det gick jättebra - trots störande moment i form av bråkiga hundar bara några meter ifrån.

Därefter gick vi runt, runt i en stor rektangel och stannade ibland för att göra något kommando. Det var i princip alla kommandon ifrån valpkursen för vår instruktör ville se hur alla låg till. Pinto hade lite svårt att koncentrera sig och hon ville helt plötsligt inte ligga! Hon lade sig ner i typ en tiondels sekund, men sen reste hon på sig igen. Kanske tyckte hon det var kallt på marken eller så var hon helt enkelt för uppspelt.

Sedan hann vi inte göra så mycket mer. En timme går fort! I läxa fick vi att öva på allt som inte sitter från valpkursen, samt att binda upp hunden på "vänta" för att öva passivitet. Pinto har ju varit lite dålig i magen de senaste dagarna, men nu har vi kommit igång lite igen och tränar.

Men just nu vilar vi. Det är ju ändå fredag.

Pinto vill äta!

Pinto åt upp hela sin middag och verkar vara betydligt piggare. Så jag oroade mig helt i onödan! Men det var ju tur det.

Att hon är piggare märkte vi också på vår kvällspromenad; den första snön har nämnligen kommit. Spännande, tyckte Pinto, som sprang med nosen i backen och viftande svans. En liten bit fick hon vara lös och röja runt. Det var verkligen kul att titta på henne! Och så skönt att hon mår bättre.

Klart slut.

Pinto vill inte äta

Pinto som varit så matglad ända sen vi fick hem henne ville helt plötsligt idag inte ha någon frukost! Det skulle kunna ha att göra med att hon i förrgår käkade upp någonting från marken (har ingen aning om vad det var!) som kanske inte var så där supernyttigt. Igår morse vaknade jag av att hon kräktes. Det var väl bra, tänkte jag, att det där onyttiga kom upp igen. Resten av dagen visade hon heller inga tecken på att vara sjuk. Men så i morse igen vaknade jag ett par gånger av att hon kräktes. Det var också slimigt och gult, och inte halvsmält mat som det annars har varit då hon kräkts tidigare. Jag var ändå inte särskilt orolig, för det kan ju ha varit så att det helt enkelt var lite kvar i magen som ville upp. Men så ville hon ju inte ha någon frukost! Det har aldrig hänt förut att hon inte velat ha mat, och när hon får mat äter hon alltid upp.
Jag hoppas verkligen att det inte är något allvarligt fel med henne. Hon är ju det finaste jag har!

Jag ska försöka senare att mata henne med lite kokt ris, för det har jag läst att man kan ge dem om de är dåliga i magen. Förhoppningsvis blir hon bättre snart och då kanske jag får ro att skriva om fortsättningskursen vi var på i måndags.

Det här är väl säkert bara något tillfälligt, men man kan ju inte låta bli att oroa sig! Hundar borde inte få bli sjuka.

Hundsäng

Pinto har äntligen fått en ordentlig (svindyr!) hundsäng.

Ganska mysig är den nog...

Där det finns hjärterum finns det som bekant stjärterum.

I morgon börjar vi förresten på fortsättningskurs 1 på Fria Hundar. Det ska bli spännande! Vi håller på för fullt och övar på de saker vi gjorde på valpkursen så att vi kommer dit lite förberedda. Så får vi se om vi kommer ihåg hur man uppför sig när man ska stå i ring och vara tyst och lyssna på läraren, haha...

Pinto gillar pinnar

I förmiddags gick vi ut lite tidigare än vanligt. Pinto vaknade nämligen och gick runt och gnällde så att jag tänkte att hon kanske ändå möjligen kunde vara lite bajsnödig. Så vi gick ut.

Vi promenerade runt i området.

I 50 minuter.

Inte bajsade hon!

Men hon hittade en pinne:

Så det var ju roligt för henne i alla fall. Till slut kissade hon också, men det där gnället i förmiddags var helt falskt alarm. En långpromenad fick vi oss i alla fall och tur var kanske det för just nu ösregnar det ute. Jag funderade förut på om vi skulle åka buss någonstans, vi har nämligen inte gjort det på ett tag, men det kanske får bli i morgon. Hoppas att regnet lättar lite tills vi ska gå ut igen. Hejdå!

Några bilder från den senaste veckan

Vadå, jag är ju inte i soffan! Inte riktigt i alla fall...

Pinto har inte roligt. Men kan man inte låta bli en klo som blöder så blir detta konsekvensen.

Pinto smakar lite på sin tass.

Myspys.

Fin söndag

Idag var vi ute på en härlig långpromenad på förmiddan. Pappa och jag gömde oss varsin gång och så fick Pinto leta. Jag tror dock att jag gömde mig lite för långt bort för det tog ett tag innan hon hittade mig. Efter våra kurragömmalekar (stavas det så?) fick hon stora nippran och sprang runt som en galning, men annars gick allting bra.
När vi kom hem badade vi henne och sen har hon sovit mest hela dagen. Jag själv har dock varit ner till centrum och handlat vinterjacka och täckbyxor och därmed försatt mig själv i personlig konkurs. Suck. Men nu är jag rustad inför vintern i alla fall!
Jag funderar på att köpa någon sorts vintertäcke till Pinto också. Så hon inte frysilyser om sin lilla rumpilumpa. Men jag är osäker på om hon verkligen behöver det. Jaja, jag får väl se när det blir kallare ute.

Hejdå!

Alla helgons dag

Igår åkte vi hem till min farbror och hans familj som bor i stan. Först tog vi en liten promenad och sedan gick vi in i deras nya lägenhet. De hade inte hunnit lägga ut mattor än vilket vi tyckte var bra. Ingen matta framme = ingen matta kissad på. Nej, men Pinto skötte sig faktiskt jättebra. Hon var tyst och ganska lugn, kunde lägga sig då och då på fällen vi tagit med åt henne. Hon var nog ganska trött när vi var där, men hon är ju inte van vid någon som springer omkring hela tiden (= min 6-åriga kusin) och att hon ändå kunde hålla sig lugn imponerade på mig! Duktig hund!

Efter middan åkte vi till kyrkogården för att tända ljus. Pinto bajsade innan vi gick in på kyrkogården och kissade då vi kom ut igen. Mm, duktigt!
Under hela tiden vi var hemifrån gav hon bara ifrån sig några få skall. Tyvärr gav hon ifrån sig dem på det mest olämpliga stället: vid graven! Som tur var fanns det inga andra i närheten som stördes. Jag tror att hon tyckte det var lite konstigt att vi stod där i mörkret och tände ljus och inte gjorde någonting roligt. Sen när jag gick iväg för att fixa med ett av ljusen och hon fick stå kvar med pappa, ja, då var hon tvungen att protestera lite. Hon kan ju ha varit lite otåligt kissnödig också.
Men förutom de där skallen tyckte jag att det blev en jättebra utflykt. Att hon var så lugn hos min farbror kändes jätteskönt och så kissade och bajsade hon ju också!

Plötsligt händer det?

Pinto är mycket spänd på att se om husse vinner något på sin trisslott.

Spaning på tomten

I förmiddags var vi ute och Pinto ville inte kissa. Kom igen då, tänkte jag, det var ju ändå fem timmar sen sist. Till slut gav jag upp och tänkte att då får hon väl kissa på tomten då, fri från saker som kan distrahera. Trodde jag...

Pinto har fått syn på något...

Ser ni den svarta fläcken i gräset?

Det är grannens katt!

Och han hade såklart ingen tanke på att flytta på sig! Pinto tyckte det var mycket spännande, men kissen bara låg där och kisade på henne med sina gula ögon. Jaha, tänkte jag, inte en chans att hon kissar nu. Jag hämtade kopplet igen, ropade på Pinto som kom springandes, men innan jag hann koppla henne sprang hon ner på gräsmattan igen och såg kissnödig ut. Mycket riktigt kissade hon snart. Katten hade smugit sig iväg, jag var glad och Pinto fick leta lite godis. Ah, en historia med ett lyckligt slut!

Måndag

Igår var vi hos mamsen och åt middag. Pinto fick öva på att vara passiv och det gick väl sådär. Lite krafs i mattan och ett eller annat gruff, men på det hela taget tyckte jag att det gick hyfsat bra. Bra övning för henne är det ju i alla fall.

Min enkät här på bloggen är förresten avslutad. Haha, vem gissade på "Fler än 100"? Tur att ingen gissade "Ingen" i alla fall för då hade jag seriöst börjat tvivla på intelligensnivån hos mina läsare.

Nej, jag har lite plugg att ta itu med. Men jag önskar i alla fall er en trevlig måndag (om sådana nu kan vara trevliga)!

Valpkursen slut

Igår var sista gången på valpkursen, snyft! Vi gick igenom några av de saker vi fått lära oss och så fick vi byta hundar med varandra. Jag fick då en liten terrier och det kändes jättekonstigt att helt plötsligt ha en så liten hund! Det gick ganska bra i alla fall men han verkade tycka att det var lite konstigt att det inte var hans matte som höll i kopplet. Pinto var inte heller helt glad över att bli hanterad av någon främmande. Pappa fick gå med dem så att hon skulle bli lite lugnare.

Vi gjorde också en kalla in-övning då de släppte två hundar samtidigt. Ägarna fick först springa åt varsitt håll runt en kulle och sedan ropa därifrån. Det gick så bra så - pappa sa att Pinto inte ens tvekade utan hon sprang direkt efter mig. Men så tycker hon ju att det är superjobbigt att bli fasthållen av någon annan (en av instruktörerna) så hon ville väl bara därifrån!

Johan gav mig lite mer tips på hur jag ska hantera Pinto så det kändes bra. Jag försöker och gör så gott jag kan, men jag känner att jag har mycket kvar att lära. Nu ska vi bara överleva tills fortsättningskursen börjar om en månad!

Oj, jag höll ju nästan på att glömma det viktigaste: vi fick diplom!

Hihi! Vad fint! Jag tycker det har varit en jättebra kurs men, som sagt, jag känner att jag fortfarande har mycket kvar att lära. Men vi kämpar på! Hej och hå!

Tuggummin och annat skräp

Inom loppet av tre veckor har Pinto hittat tre tuggummin på marken att smaska på. Det lustiga är just att hon inte sväljer dem utan att hon faktiskt tuggar på dem. Ännu ett tecken på att hon börjar bli tonåring? Det är väl inte det bästa i alla fall, tänker jag, men de är tydligen väldigt smaskiga för det brukar vara svårt att få henne att släppa dem.

När jag var liten fick jag lära mig att man inte skulle kasta tuggummin på marken för att fåglar kunde komma och picka på dem och att de då kunde fastna i deras näbbar. Men det är tydligen inte bara fåglar som gillar dem! Pinto tycker för övrigt om att plocka på sig allt möjligt skräp på vägen och bära med sig. Jag brukar försöka säga till henne, men ibland hinner man inte eller så ser man inte skräpet själv förrän det är försent.

Jag har aldrig lagt märke till hur mycket folk skräpar ner förut, men Pinto-sopgubbe har öppnat mina ögon! Jag förstår inte att det ska vara så svårt att kasta saker i soptunnor. Jag menar, ett utav tuggummina hittade hon precis bredvid en soptunna! Hur tänkte den personen? "Hm, nej, jag orkar inte lyfta på soptunnelocket. Jag spottar ut det här bredvid istället. Oj, vad jobbigt, nu måste jag gå hem och äta chips och se på tv."

Är man så lat borde man skjutas. Eller åtminstone pryglas lite.

Hejdå.

Bilder

Jag har inte orkat blogga på ett tag, men här kommer några bilder i alla fall. Ska snart ta mig i kragen och fixa lite med hemsidan också. Har nog några bilder och en och annan film som jag kan lägga upp. Håll till godo så länge!

Med bra resultat på valpkursen

Igår var vi på valpkursen och det mesta gick riktigt bra. Vi gick en linpromenad och det funkade jättebra, tycker jag. Pinto lyssnade på mig för det allra mesta så det kändes skönt.
Vi hade ett släpp, men för ovanlighetens skull släpptes Pinto tillsammans med två andra hundar och inte med en. De andra två hade brottningslek vilket Pinto inte är så förtjust i så jag fick en massa chanser att kalla in henne. Eftersom de andra två hundarna inte var så där superintressanta kändes det också som om hon hade mer koll på mig än vad hon brukar.
Jag har ändå en lätt ledsam känsla med mig från igår, men jag kan inte riktigt sätta fingret på varför. Kanske är det för att det bara är en gång kvar och att fortsättningskursen inte börjar förrän 17 november. Jag menar, hur ska vi klara oss tills dess? Panik! Dock är det ju ändå rätt bra för då har vi tid på oss att öva på alla saker vi inte kan och som inte riktigt sitter. Så kommer vi på fortsättningskursen och är fit for fight!

Vår första och sista utställning

Usch, det var så pinsamt att jag knappt orkar berätta. Men detta är i alla fall vad som hände:
Vi gick in i ringen och fram till domaren. Det var ungefär det enda som gick bra, för när domaren skulle titta på Pinto drog hon sig undan hela tiden. Hon verkar vara inne i en period nu då hon tycker att främmande människor är läskiga och hon ville absolut inte bli hanterad av domaren. Då fick vi gå runt istället för att se om Pinto skulle vara på bättre humör sen. Ett varv gick väl bra, hann vi med ett varv till? Jag minns inte, allt är bara suddigt. I alla fall, när domaren skulle försöka titta på henne igen slutar det med att hon lyckas slita sig ur kopplet (j*vla sk*t cp-koppel!) och börjar röja runt. Jag typ dog inombords. Detta var ju det som verkligen inte fick hända. Med lite hjälp från pappa lyckades vi fånga in henne. Jag tänkte nästan ge upp, men domaren föreslog att vi skulle byta till ett vanligt koppel vilket vi gjorde. Inte längre någon risk att hon skulle slita sig, men domaren var tydligen fortfarande läskig. Det slutade med att vi fick strunta i det och ställa upp henne gick inte heller så hon fick stå vanligt medan bedömningen skrevs ned.
Bedömningslappen, en liten påse godis och uppmuntrande ord fick jag med mig ut ur ringen, men jag kände ändå att jag bara ville springa och gömma mig.

Att vi inte vann någonting gör mig ingenting men vi kom ju inte ens igenom alla moment! Jaja, en erfarenhet rikare. Och Pinto fick ju sig lite miljöträning. Hon blir ju alltid stojig runt andra hundar, men bitvis tyckte jag att hon skötte sig bra.
Det var bara två korthåriga collies med så då antog jag att vi skulle bli typ BIR 2, men det blev vi inte. Jag fattar inte riktigt hur det går till, men kanske är det ett krav att domaren faktiskt ska få titta på hunden för att man ska få något pris.
Man kunde köpa placeringsrosetter i sekretariatet och pappa gick faktiskt och köpte en till oss.

Det står "Första Pris" men, som sagt, jag fattar ingenting.

Här är domarutlåtandet:

Detta är vad som står: "Medelstor av mkt god typ, feminint huvud, mörka ögon, ståndöron, bra hals och rygg, ngt knapp skuldervinkel, bra vinklar bak, bra rörelser, vill inte låta sig hanteras."

Ståndöron visste vi ju att hon hade och att hon inte ville bli hanterad förstod vi också, men det andra var kul och intressant att få läsa. Några fler utställningar blir det dock nog inte för oss. Det var inget roligt. Vi kör på andra aktiviteter istället som jag tror passar både henne och mig bättre. Men det var ju kul att testa i alla fall.
Pappa tog några bilder. Många blev suddiga, men här är några i alla fall:

Pinto har förresten (förutom med en paus för att äta mat) sovit ända sen vi kom hem och lär nog fortsätta med det ett tag till. Jag är också ganska trött.

Klart slut!

Utställning i morgon

Jag som har längtat så länge, men shit pommes frites det är ju redan i morgon! Hur ska det gå?!
Det börjar klockan 9.00 och vi har startnummer 7. Det står att domaren dömer ungefär 20 hundar per timme, vilket betyder att varje hund borde ta ca: 3 minuter, vilket betyder att det borde vara vi från kl. 9.19 till kl. 9.21. Ih! Håll tummarna då! Jag vet ju knappt hur det går till, men jag kommer ju ha sex ekipage före mig som jag kan titta på. Jag hoppas att det går bra! Målet är bara att vi ska ta oss igenom hela grejen utan större missöden och sen får vi väl se vad de säger. Vi har ju öronen och det vita på sidan emot oss, men de måste väl ändå se att hon är världens finaste hund!

Dålig dag idag, mag- och blåsmässigt

Jag som nästan har ansett Pinto vara rumsren nu ett tag, men så idag kissar hon inne tre gånger! Först på morgonen (men då säger pappa att det var hans fel som inte skyndade sig ordentligt), sedan vid lunchtid och så nu på kvällen. Kanske var det morgonens olycka som satte sin prägel på hela dagen, vad vet jag. Hon brukar kunna hålla sig minst tre timmar men när hon kissade inne idag var det 2,5 repektive 2 timmar sedan hon kissade sist. Hoppas verkligen inte detta är någon ny trend.

För inte så länge sedan fick hon sin middag, men efter någon minut kom en hel del av den upp igen. Jag kom då på att jag gett henne en halv deciliter mer än vad hon ska ha (dumma matte!), men en halv deciliter kan väl knappast ha fått magen att protesterat så!

Håhåjaja, vad det händer saker när man har valp. Eller unghund? När blir de unghundar egentligen? Eller nej, det jag vill veta är när de slutar vara unghundar! När blir de vuxna liksom? Stabilitet, ja tack! Än är det nog en bit kvar...

Både bra och dåligt på valpkursen

Igår var det valpkurs igen. Vi började med att gå lin-promenad och det gick väl sådär. Linan trasslade sig en del och en gång sprang Pinto runt, runt en stolpe och fastnade. Men annars gick det rätt bra och vi kunde passera de andra hundarna utan större problem. Johan berömde oss också och sa att Pinto blivit mycket lugnare och duktigare sen vi började. Och det har hon!

Sedan delades vi in i två grupper. Vår grupp övade först på att gå nära och passera de andra hundarna lös. Det gick ganska bra, men jag var lite oplanerad kände jag. Jag tänkte nämligen att det nog skulle vara enklast att först ta av henne halsband och koppel, sen samla ihop kopplet och sen ta fram en näve godis och börja gå. Men så fort jag har tagit av henne kopplet är jag så rädd att hon ska springa iväg så då tänker jag att vi måste börja gå på en gång, men då blir det ju helt ofokuserat eftersom jag försöker samla ihop kopplet, ta fram godis och hålla Pinto nära mig på vänster sida samtidigt.

Därefter skulle vi passera de andra hundarna igen, men den här gången skulle de vara kopplade och helt enkelt gå fint i kopplet. Första gången gick det jättebra och andra gången gick det jättedåligt. Då lånade Sofie, vår andra instruktör, Pinto och gick med henne. Då gick hon nästan ännu värre, men Sofie visade i alla fall att jag måste vara mer på för att få med mig henne. En tredje gång fick vi gå och då gick det riktigt bra!

Grupperna bytte nu plats och vi fick gå iväg och släppa våra hundar för att öva inkallning från lek. Det var ganska svårt (och fotbollsplanen väldigt blöt och lerig) men det svåraste är nästan att koppla henne när leken är slut. Hon vill liksom inte riktigt sitta still så att säga.

Det sista vi gjorde ute var att öva "hit". Det har ju vi övat tidigare och kunde därför glänsa lite. När Sofie kom och tittade hur det gick för oss frågade hon om jag tänkt tävla med Pinto. "Ja!" svarade jag. Dock vill jag ha mycket bra allmänlydnad på henne först så att vardagen funkar bra. Sofie sa att hon trodde det skulle gå bra för oss, Pinto tycker ju det är kul med sådana övningar och hon är väldigt alert. Hon sa också att hon tyckte jag var duktig och det kändes jättekul att höra!

Sen bar det av in till teori och fika. Pinto var mycket lugn och verkade väldigt trött. Relativt lyckad dag helt enkelt!

Stora plastpåseskräcken

Pinto är ju för rolig! Vi har märkt på senaste tiden att hon är lite skraj för plastpåsar. Om man ställer en soppåse i hallen vill hon inte gå nära. Kanske efter ett litet tag att hon vågar sig fram och nosa. Kommer man hem och har handlat och har Ica-påsar i händerna vill hon knappt hälsa.
Idag när jag kom hem efter att ha handlat såg hon först glad ut och ville säga hej. Men när hon fick syn på påsen åkte svansen in mellan benen och hon försvann ut i vardagsrummet. Det var jag som fick gå och hälsa på henne istället. Sen stod hon i vardagsrummet och kikade in i köket när jag packade ur påsen. Knäpp hund! Är hon inne i spökåldern kanske? Vad jag vet har hon aldrig upplevt något traumatiskt innehållande en plastpåse i alla fall. Men hon är ju, överhuvudtaget, en ganska försiktig dam vad gäller det mesta. Jaja, inom kort kommer hon väl lära sig att en plastpåse inte är något att frukta.

Lyssnar inte på matte

Gud, jag blev så himla frustrerad på Pinto i förmiddags! Vi brukar gå ibland till en liten fotbollsplan i närheten där hon kan få springa lös. På senaste tiden har hon dock blivit mer och mer intresserad av en öppning i stängslet som leder in till någons tomt. Närmast fotbollsplanen består tomten av snår och skog så det är säkert mycket spännande att gå där och nosa.
Idag var inget undantag, men jag lyckades kalla till mig henne de första gångerna hon var på väg ut. Jag hade tänkt att vi skulle öva att gå i utställningskoppel, men tänkte att hon ju kunde kissa först så att hon verkligen skulle kunna koncentrera sig. Men hon fortsatte att gå mot öppningen igen och igen. Jag ropade "Pinto, nej!" och fick NOLL respons. Så bestämde jag att vi skulle öva utställning i alla fall men då blev hon helt knäpp, slet sig ur kopplet och sprang ut ur öppningen igen! Då blev jag arg. Till slut lyckades jag koppla henne och stod sen bara still ett tag medan hon gick runt, runt i kopplet. Till slut satte hon sig ner och då hade även jag hunnit lugna ner mig. Jag tog fram utställningskopplet (men behöll det vanliga på) och vi övade att gå fram och tillbaka. Det gick rätt bra. Sen gick vi hemmåt.
Någonting roligt som ändå hände på hemvägen var att hon kissade. Förut har vi gått till ett par platser som vi vet att hon kan tänka sig att kissa på, oftast en bit in i skogen, men det här var bredvid en gångväg mitt under promenaden liksom!

Någonting som jag har lärt mig idag är i alla fall att vi måste öva på "nej". Kanske kan vi gå dit i morgon igen men att hon då får ha lina på sig. Då kan jag ju kontrollera henne även på avstånd. Och så kan vi berätta på valpkursen att vi övat på läxan!

Grattis på halvårsdagen!

Pinto fyller 6 månader idag! Grattis min lilla plutt!


Så stor och ståtlig hon har blivit!

Femte gången på valpkursen

Igår var vi på valpkurs igen. Bland annat övade vi på att promenera med hundarna i lina. Vi delades upp i två grupper som gick åt varsitt håll i en stor cirkel runt området. Målet var att man skulle kunna passera alla hundar man mötte utan att hunden sprang fram och hälsade. Som vanligt tänkte jag att det här kommer ju inte att gå, men det är ju bara att tuta och köra. Vi gick iväg sist av alla och ett litet missöde skedde snart då Pinto sprang över en cykelväg och en cyklist kom farande. Jag insåg ju att jag borde ha stoppat henne innan cykelvägen, men som det var nu var jag tvungen att släppa linan så att cyklisten skulle kunna komma förbi. Pinto rusade runt, runt, men när jag väl återupprättat kontakten gick resten av promenaden ganska bra! På ett ställe stötte jag på en av instruktörerna som gav mig lite extra tips och som lånade mig sina handskar (tack!). Sedan var vi jätteduktiga! Pinto följde med mig och var inte framme och hälsade på någon hund! Hurra!

Sedan gjorde vi en "Nära"-övning: hunden ska vara lös och gå nära vid ens sida. Det här kommer ju inte gå, tänkte jag, men det gick jättebra! Vi gick hit och dit och runt, jag sa "Pinto, nära... Gå nära..." hela tiden och matade henne med korv. Så fort vi kom nära några andra hundar tvärvände jag och lockade till mig henne och det funkade jättebra. Det märks så väl att hon är en hund som vill göra saker och som hatar att stå still!

Efter det gjorde vi en övning som vi gjort förut då man går med hunden lös runt resten av gruppen som står i en ring. Hunden ska hänga med en och inte gå fram och hälsa. Det här går nog bra, tänkte jag. Men det gjorde det inte! Ett par, tre, meter gick det bra men sen fick hon stora nippran och bara rusade runt som en galning. Jag går väl på, tänkte jag, men ganska snart var jag tvungen att ingripa då hon var framme och hälsade på någon hund. Mycket spring för Pinto och mycket spring för matte! Alla fick gå två varv runt utom vi som fick gå tre varv! Och ändå var våra tre varv de tre sämsta! Nej, det var förresten en liten sheltie som röjde runt lite också.

Efter detta nerderlag kändes det rätt skönt att få gå in och ha lite teori. Pinto var väl jättetrött efter allt spring för hon lade sig vid min stol och sa knappt pip på hela tiden! Duktigt!

Bråkig vovve

I förmiddags var vi ute och gick och Pinto bara vägrade att kissa! Bajsa gick bra, men kissa det ville hon bara inte. Det är rätt jobbigt för man blir ju mer och mer frustrerad och bara "Men kom igen nån gång då!". Till slut började även Pintos tålamod tryta och hon pep och ynkade sig och tittade på mig. En gång skällde hon och då sa jag (mest för att jag redan var så less) till henne ordentligt. Tyvärr hade jag inget godis med mig som hon kunde få för att hon lyssnade.

Till slut gav jag upp och vi gick tillbaka hem. Efter ett litet tag kissade hon så på tomten - en timme efter att vi gått ut och fem timmar sen hon kissade sist! Suck, suck, suck...

Jag vet inte om det var för att jag sade till henne så kraftigt när hon skällde innan, men nu så ville hon inte alls bli klappad och när jag skulle torka hennes tassar (vilket brukar funka bra) höll hon på och krångla och nafsade efter mina händer. Sedan sprang hon in i vardagsrummet och bara tokattackerade mattan. Jag vet att jag måste öva på att säga till henne mer ordentligt när hon gör fel, men samtidigt vill man ju inte skada förtroendet. Fast kanske är hon bara inne i en bråkig period, och jag kan tänka mig att man måste ta i typ tjugo gånger mer än vad jag gör för att kunna skada ett förtroende.

Sen när hon lugnat ner sig var hon dock lite mer på klapp-humör och jag gav henne ett litet hundkex att smaska på. Är det den fruktade könsmognadstiden som är på gång nu kanske? Suck och stön.

Inkallning m.m. på valpkursen

I onsdags var det valpkurs igen och den här gången följde min syster med också. I början gjorde vi ett par övningar; ligg samt sitt med extern belöning. Men det är ganska jobbigt när Pinto skäller och far runt i kopplet och jag har svårt att kontrollera henne. Johan kom förbi och sa att han tyckte jag kunde skippa vattensprutan och ta tag i henne istället. Det gick såklart jättebra när han gjorde och inte så bra när jag försökte, men det är väl bara att träna.

Sen försvann småhundarna iväg för att träna inkallning från lek, och vi som var kvar gjorde en nej-övning. Man skulle gå med hunden lös slalom mellan några tallrikar med godis på. Vi var först ut. Det gick ganska bra i början, men jag tror att det berodde på att Pinto inte sett att det var godis på tallrikarna. Eller vad säger jag, det gick såklart bra eftersom vi är bäst! Det sista fatet stannade hon dock vid och jag fick då neja henne. Det var lite svårt och hon fick väl i sig en eller annan godisbit, men till slut fick jag med mig henne och det gick rätt bra på vägen tillbaka.

Därefter bytte vi plats med småhundarna, så det var alltså vår tur att öva inkallning från lek. Först ut var Pinto och en annan valp. De rusade omkring och lekte och sen skulle vi kalla in dem flera gånger för att sedan låta dem gå på en gång. Först ville Pinto inte lyssna, men efter en liten stund gick det bättre. När vi sen skulle koppla dem gick det dock inte så bra för Pinto ville inte sitta still tillräckligt länge för att jag skulle kunna få på halsband och koppel. Men till slut gick det. Vi band då upp våra hundar och så var det de andra två som fick springa. Johan tyckte dock (om jag förstod saken rätt) att det inte var så mycket fart på de andra två så vi fick släppa våra hundar igen. Då blev det lite mer livat. Det gick ganska bra att kalla in henne den här gången också, men det var samma problem igen med att få på halsbandet. Men med tillräckligt mycket korv går det mesta!

Jag kommer inte riktigt ihåg, men jag tror vi gick in och hade teori sen. Pinto var lite jobbig i början, men sen lugnade hon ner sig och skötte sig faktiskt rätt bra. Hurra!

Tur till Flempan

Igår tog vi först bussen till Centrum och sen tåget (första gången för Pinto) till Flemingsberg. Där träffade vi en kompis till mig som ställde upp att passa Pinto medan jag gick in på högskolan för att registrera mig - något jag borde ha gjort för typ tre veckor sen. Allt gick så bra så, men det märks att det blir lite mycket för henne med både buss och tåg och ny, lite intensiv, miljö. Vi borde nog öva mer på att åka till centrum och lite mer stökiga miljöer. Vi är ju ganska bortskämda med att bo i ett ganska lugnt område.
Tåg och buss blev det sen tillbaka, och väl hemma somnade hon som en stock. Kändes bra att jag äntligen registrerade mig för i eftermiddag börjar min kurs. Pinto kommer få vara ensam ett litet tag då jag har gått tills att pappa kommer hem, men det ska nog gå bra.

Nu har utställningkopplet kommit också! Vi övade idag när vi var ute sist. Hon fick ha på sig det lite löst bara och så gick vi så att hon kom upp i trav några gånger och så fick hon belöning. Helst vill man ju att hon ska gå perfekt på en gång, men vi har ju tre veckor på oss att öva.

Hejdå!

Uppdatering

Har inte skrivit på ett tag för jag har känt mig hängig och har haft ont i huvudet. Men jag kan dra lite kort vad som har hänt på senaste tiden.

Pinto har kissat kopplad utanför tomten flera gånger! Det gäller bara att hon är tillräckligt kissnödig.

Vi hittade en tillsynes herrelös hund när vi var ute och gick för några dagar sen. Snart förstod jag dock att hunden (border terrier?) verkade vara ganska hemma där på gatan och att han nog bodde i närheten. En liten flicka som gick förbi visste var hunden hörde hemma, vilket var i det huset vi stod precis utanför. Jag gick då och knackade på, en dam öppnade och hunden sprang in. "Nämen, när smet han ut?" frågade damen sig själv. Oj, vilken koll, tänkte jag. Vi utbytte några ord med varandra och hon hann berätta att hon brukade binda fast hunden i brevlådan(!). Okej... Det stör ju inte folk som går förbi på trottoaren... Hunden kom tillrätta i alla fall och det var ju det viktiga.

Pinto börjar kunna gå riktigt fint i koppel, tycker jag. I alla fall utan störning. Men igår var vi inne i Centrum och det gick också ganska bra.
Vi har också börjat öva på att hon ska se mig i ögonen medan hon går vid min sida och det går ganska bra. Hon har börjat att spontant söka ögonkontakt ibland under promenaderna så det är jättekul!

Klart slut för tillfället!

Regnig valpkurs

Igår på valpkursen regnade det ordentligt. Efter en vänta-övning och ett par kontaktövningar fick vi träna på att gå i koppel fint. Först förstod jag inte riktigt hur det skulle gå till, men efter att Johan hjälpte oss gick det bättre. Så fort hon skyndar framför mig ska jag ta tag i henne och sänga "Pinto, sakta" och så är det meningen att hon ska sakta ner och gå vid min sida. Efter ett tag gick det riktigt bra och jag behövde knappt ta i henne för att hon skulle lyssna.

Sen gjorde vi en övning då vi stod i två led mitt emot varandra så att det blev som en gång i mellan och så skulle man, en och en, springa igenom, stanna en bit bort och ropa på hunden. Instruktören höll i hunden och släppte när man ropade. Inte en enda hund stannade på vägen för att göra någonting annat!

Efter den övningen var alla dyngsura och då gick vi in för att ha lite teori. Pinto var ganska duktig och lade sig ner ibland, och hon var inte alltför skällig. Nej, jag skulle till och med vilja påstå att det fanns de valpar som var värre!

Har övat att gå fint i koppel med henne idag och det går riktigt bra! Utan störningar, visserligen, men nånstans ska man ju börja. Har också försökt öva att hon ska gå och se mig i ögonen samtidigt (linförlighet?) men det är svårt. Lexies matte föreslog att vi ska använda klicker, och det kanske inte är en så dum idé. Särskilt dyra är de ju inte så man kan ju alltid testa.

Hejdå så länge!

I koppel på tomten

Var är godiset när man behöver det?!

Hör och häpna: idag kissade Pinto kopplad! Visserligen på tomten, men ändå! Inget godis hade jag på mig men jag försökte i alla fall låta så glad och allmänt överlycklig jag kunde.

Så:

- Bajsa utanför tomten kopplad går bra

- Kissa utanför tomten lös går an

- Kissa på tomten kopplad är möjligt

Aha, det går i rätt riktning!

Kiss och bajs

Jag har ju glömt att berätta om den världsomvälvande händelse som skedde igår!

Pinto både bajsade och kissade utanför tomten! Och det var inte för att vi var borta, nej, nej. Det var tvärs över gatan bara! Visserligen var hon okopplad men det visar ju att hon ändå tyckte det var okej att kissa där. Eller att hon var superkissnödig.

Bra i alla fall. Jag ska ta med henne till samma plats i dag igen och hoppas på det bästa.

Hejdå så länge!

Dammsugning

Vi är ganska dåliga på att dammsuga här i huset. Nu när vi har Pinto blir det dessutom mycket skitigare mycket fortare. De flesta gånger då vi har dammsugit sen vi fick Pinto har en utav oss varit ute med henne medan den andre har varit inne och städat. Idag kände jag dock att nu får det vara nog! Det måste dammsugas!
Efter en liten kiss-o-bajs-promis stängde jag in Pinto i vardagsrummet med kompostgaller och så dammsög jag resten av nedervåningen. Hon fick en tuggsak, men när den var slut började hon tröttna och ganska snart skälla. Jag lät henne vara mest, ropade "Sluta" ett par gånger bara. Men sen ökade skallen och blev mer intensiva så jag insåg att jag ju måste säga till henne ordentligt. Således slet jag med mig en blomspruta, stormade bort till vardagsrummet och sa "Pinto, sluta nu!". Och, aha, hon blev tyst! Jag blev helt förvånad! Hurra! Hon fortsatte även att vara tyst då jag flyttade henne från vardagsrummet till köket och dammsög vardagsrummet. Lite ynk var det mot slutet men då var jag ju i princip klar. Duktig hund som lyssnar på sin matte! Ibland i alla fall...
Hon tycker ju att dammsugaren är lite läskig så det var därför jag inte ville vara så hård från början. Men nu när jag vet att det går kan jag börja dammsuga oftare. Pinto får vänja sig och vi slipper alla vada omkring i damm och hundhår!

Besök hos moster

Igår var vi och hälsade på min moster. Pinto gick först omkring och nosade och sen, eftersom pappa skulle hjälpa moster med en datagrej som skulle ta ett litet tag, tog jag med henne ut på en liten promenad. Hon verkade inte vilja kissa så efter en kvart ungefär gick vi tillbaka. Pappa och moster var dock inte klara än och Pinto började bli lite rastlös. Jag tror hon tyckte det var lite jobbigt också, för hon kunde höra pappa och moster prata från undervåningen men hon vågade inte gå ner för trappan. Till slut bar jag ner henne och frågade om de hade långt kvar. Det hade de inte, men pappa tyckte ändå att jag kunde ta ut henne igen för att se om hon inte ville kissa. Jag gjorde så, och den här gången gick vi lite längre; in på en skogsstig jag hittade. Vi gick en bit och sen vände vi tillbaka. Pinto började springa fram och tillbaka, och jag tänkte att nu är hon nog nödig i alla fall. Efter en hel del spring satte hon sig ner och bajsade. Va bra! Nu kan du ju kissa också, tyckte jag. Men trots att hon fortsatte rusa fram och tillbaka hittade hon inget bra ställe.

När vi kom tillbaka höll moster på att förbereda lunchen. Pappa tog då över Pinto och tog ner henne på deras tomt för att se om hon skulle få ro att kissa. Jag hjälpte till med lunchen. Efter ett litet tag gick vi ut på balkongen för att meddela att det snart var färdigt. Pappa hade Pinto i koppel och hon stod bara och skällde. Pappa sa att han trodde att hon skulle få ro att kissa om jag kom ner till dem. Okej, det är ju värt ett försök, tänkte jag. Och se där: när hon har hälsat på mig och blivit av med kopplet då går hon och kissar! Duktigt! Känns mycket bra att hon börjar tycka det är okej att kissa på andra ställen än hemma på tomten.

Sedan var det lunch och Pinto var så snäll. Först låg hon och tuggade på ett tryne som hon fått. När hon sen började vandra omkring och visa ett lite för stort intresse för en matta band jag fast henne i min stol och det gick jättebra. Det dröjde inte länge förrän hon låg helt avslappnad på sidan och slumrade.

Hurra!

Gubbe

Pinto har fått en egen Gubbe!

Dumma tejp

Tejpen har lossnat på ena örat. Vi limmade om den i onsdags men nu har det släppt helt. Tippen hängde och fladdrade ett tag men nu står örat upp igen. Det var visst inte så lätt det här. Jag vet inte hur länge vi orkar krångla med öronen eftersom det ändå inte var tänkt att vi skulle ha henne till utställning... men vi ska ju på den här inofficiella utställningen och då vill man ju att hon ska vara så fin som möjligt. Fin enligt rasstandarden alltså.

Idag fick hon vara ensam hemma medan jag cyklade och handlade (verkade gå bra). Vi tog också en promenad (i regnet!) en bit bort och åkte buss hem. Sista lilla biten, från busshållplatsen och hem, spöregnade det, och vi blev dyngsura! Annars har jag inget nytt att berätta förutom att det är fredag! Wohoo!

Andra gången på valpkursen

Igår var det valpkurs igen, och jag tyckte att Pinto uppförde sig jättebra! Okej, det är ju fortfarande hon som skäller mest och som drar mest i kopplet av alla, men för att vara hon uppförde hon sig bra och det var bättre än förra gången.

Efter att vi hade gjort några övningar fick en del av gruppen (alla småhundar) gå iväg för att släppas lösa och leka en bit bort. Vi som var kvar (Pinto, en mellanpudel, en labrador och en nånting annat) skulle öva på kommandot "Häråt", alltså att hunden ska följa med en när den är lös. Vi stod i en ring och så gick vi en i taget med vår hund runt ringen. Målet var att hunden skulle följa efter en och inte springa bort eller hälsa på någon utav hundarna i ringen. Det var vår tur sist och jag kände nästan lite press för de andra hundarna var jätteduktiga. Det här kommer aldrig att gå, tänkte jag när jag så kopplade loss Pinto, men man kan inget annat än försöka. Men till min stora glädje gick det riktigt bra. En liten bit. Sen började hon springa hit och dit och runt och oj, oj, oj. Nån gång sprang hon fram till en utav de andra hundarna och då fick jag hjälp av instruktören att säga till henne. Men allra mest sprang hon bara i cirklar hit och dit. Kanske ville hon på nåt sätt valla in dem? Det kändes dock lite konstigt för jag gick ju bara runt i en cirkel och hon var ju i närheten hela tiden. "Häråt" behöver ju inte betyda att de ska gå just vid sidan om en. Hade jag marcherat bort ifrån alla, verkligen varit på väg någon annanstans, och ropat "Pinto, häråt!" är jag ganska säker på att hon hade följt med mig. Sen ska hon ju inte springa runt som en galning för det, men ändå!

Vi gick varvet runt en gång till, men när det var vår tur igen hade alla småhundar kommit tillbaka och stod och tittade en bit bort. Som första gången gick det bra för henne att följa mig en liten bit, men sen började hon rusa runt igen. Och när hon fick syn på alla de andra hundarna var hon ju tvungen att rusa runt bland dem också. Instuktören fick hjälpa mig där också att bryta hennes omkringrusande och när jag fick kontakt med Pinto igen fick hon godis och så följde hon mig någorlunda snällt tillbaka till utgångspunkten. Puh, vilken pärs!

Sedan var det dags för oss att släppa våra hundar. Det såg lite kul ut, för pudeln och jag-vet-inte-vad-för-ras lekte med varandra, Pinto sprang i cirklar runt dem och labradoren bara satt och tittade på. Vi gick upp en sväng i skogen för att se om hundarna följde med oss. Det var endast labradoren som noterade att dess matte försvann så den kom med oss. När vi kom ner till grusplanen igen blev Pinto glad att se oss. Hon hade väl insett att de där hundarna inte var så roliga för när vi gick ett andra varv upp i skogen följde hon med. Duktigt!

Sedan var det lite teori inomhus. Jag tyckte Pinto var jätteduktig! Hon pep visserligen en del och hon skällde några gånger, men hon låg ner största delen av tiden och verkade kunna ta det halvlugnt i alla fall. Det går framåt! Känns så kul när man märker framsteg. Vi är bäst! Adjö.

Avbruten skatjakt

När vi var ute och gick förut idag fick hon vara lös en bit. Det gick bra ända tills hon satte efter en skata. Hon hann dock bara några meter för när jag ropade "Pinto, nej!" tvärvände hon och kom tillbaka till mig där beröm och godis väntade. Duktig hund!

Tejpen på ena örat har börjat lossna. Jag misstänker att det kan vara när Pinto har kliat sig i örat som tejpen har skrynklats ihop. Jaja, det får sitta tills det lossnar och sen får vi väl göra om. Har ju precis vant mig vid att hon ser så konstig ut!

Så mycket roligare än det här har jag inte att berätta idag. Men i morgon är det valpkurs igen, och om 33 dagar är det utställning!

Tejpade öron

Nu är Pintos öron tejpade. Vi fick hjälp med det idag av Lexies matte. Jag som var helt emot att trixa med öronen från början! Men det är ju för att vi ska på utställning - då vill man ju att det ska vara så "perfekt" som möjligt. Ska bli spännande att se hur öronen blir sen när vi tar bort tejpen.

Vad har hänt med mina öron?

Skyddsängel

Lexies matte skickade en skyddsängel till Pinto. Tusen tack Katarina! Man vet aldrig när man kan behöva en sådan.

Promenader, träning och anmälan

Efter lunch idag tog vi en promenad till en liten fotbollsplan i närheten och tränade lite.

Inkallning.

Det blev tid för lite mys också.

Övningarna går ju bra, eller vad säger du Pinto?


Senare på dagen var vi också ute och gick, och då tog jag den här bilden:

Tycker att det blev en jättefin bild på Pinto. Man ser verkligen att hon börjar bli stor!

Vi har också hunnit med att bada henne idag. Hon blev som vanligt ganska spattig, men lugnade ändå ner sig ganska fort. Men det är svårt att få henne torr, tycker jag. Har sett att det finns speciella handdukar för hundar som ska ha bra uppsugningsförmåga. Borde nog införskaffa en sådan inför den kalla årstiden, så slipper hon gå ut och frysa.

Men, jag höll ju nästan på att glömma det mest spännande som hänt idag: vi har anmält oss till en utställning! Det är en inofficiell utställning i Uppsala som hålls den 5:e oktober. Vi gör det mest på kul så det gör inget om det går dåligt. Men det vore ju självklart roligt om det gick bra! Så har vi ju ett tag på oss också att öva passivitet bland andra hundar. Och att köpa ett utställningskoppel. Och att ta reda på hur sjutton det går till. Och öva. Och vinna. Nej, bara skoja. Det får gå som det går. Nu är vi trötta och säger God Kväll!

Trött fredag

Igår tog jag Pinto med mig och åkte buss in till centrum där jag träffade en kompis. Vi satt i parken och fikade, och Pinto fick vara bunden hos oss. Det gick jättebra! Den enda gången hon skällde var när några hundar gick förbi. Annars känns det ju jättebra att man börjar kunna ta med sig henne vart man går. Så som det ska vara!

Hon fick ett ägg i maten igår. Det ska tydligen vara bra för pälsen. När jag sagt "varsågod" kastade hon sig som vanligt fram mot matskålen. Men så stannade hon upp med nosen typ en centimeter ifrån maten, som om hon tänkte "Vänta lite! Vad är det här egentligen?". Sakta men säkert började hon ändå äta, och se där! Det gick ner det också!

Idag fick hon vara ensam i en halvtimme för första gången. Jag vet att hon skäller precis när jag går, men sen tror jag ändå att hon ger upp och går och lägger sig. När jag kom tillbaka idag var hon dock uppe. Kanske låg hon ner ett tag men att hon tappade tålamodet och började gå omkring. Det är lite jobbigt att inte veta! Kanske skulle rigga upp någon dold kamera...

Annars har hon varit rätt trött idag. Vi har inte direkt gjort något speciellt och hon har ändå kunnat ta det lugnt och faktiskt sovit en hel del. Hon är så söt när hon är yrvaken. Lilla Pinto.

Valpkurs

Igår var vi på valpkurs. I början kändes det ganska dåligt för att:

1) Vi kom försent

2) Pinto drog som en tok i kopplet och kunde inte alls vara lugn (de allra flesta hundarna uppförde sig mycket bättre)

3) Pinto skällde en hel del (en annan hund skällde lite grann)

4) Instruktörerna kallade Pinto för "han"

5) Eftersom jag var tvungen att försöka tysta Pinto hela tiden kunde jag inte lyssna 100% på vad som sas

Det känns ju helt plötsligt ganska hopplöst när man ser att typ alla andra valpar uppför sig riktigt väl och man tänker att varför är just vår hund så knäpp?

Vi gjorde ett par övningar som liknar de övningar vi gjort förut och då kunde jag känna att det här kan vi ju, vi vet hur man tränar det här. Det är ju annat vi vill få hjälp med att träna!

Senare i alla fall, då vi hade varit ute ett tag och alla valparna fått en liten lekstund var gick vi in och hade lite teori. Alla fick instruktioner om att binda hundarna i stolarna på mycket kort koppel. Jag tänkte att det här kommer ju aldrig att gå (jag vet, jag är en så stor optimist!) men det blev inte tokskäll från henne som jag hade befarat. Hon pep och gnällde en hel del dock och ett och annat gruff hördes väl. Jag klappade henne för att hon skulle vara lugn, men efter ett tag frågade Johan vem det var som pep så och han sa att det nog skulle gå mycket bättre om jag lät henne vara. Så det gjorde jag och då blev det faktiskt lite bättre. Hon till och med lade sig ner några gånger, men riktigt lugn blev hon inte. Det hade jag å andra sidan aldrig förväntat mig heller.

Men så då kursen började lida mot sitt slut tänkte jag att det här gick ju faktiskt ganska bra. Hon var ju ändå ganska tyst trots att vi var rätt många, både människor och hundar, i ett ganska litet rum. Ja, hon kunde ha varit mycket värre. Så på det hela taget kändes det ändå ganska bra. Och bättre kommer det väl gå för varje gång.

Funderingar om utställning

Idag träffade vi Lexie och hennes matte. Hundarna fick leka på en grusplan och vi tyckte minsann att de leker betydligt mer tufft med varandra nu än tidigare. Jag blev nästan lite orolig, men när de nafsas och så är det ju faktiskt i all vänskaplighet.
Lexie var med på en inofficiell utställning för några dagar sen där det gick riktigt bra för dem, så nu känner jag mig också sugen på att ställa ut! Från början tyckte jag bara att det verkade fåningt med utställningar, men nu tycker jag att det verkar lite kul. Vet inte hur de bedömer Pintos teckning dock... Men i övrigt tycker jag att hon verkar vara så fin i kroppen och så där. Jag är i och för sig ingen expert, men ändå! Måste fixa hennes öron då om det skulle bli aktuellt. Aja, får kolla runt lite vad finns för utställningar och hur det går till.

Nu är det kväll och snart kommer det vara första natten som jag är själv med lilla Pinto-binto. Läskigt! Nej, natten går nog bra. Det är på morgonen det kommer märkas eftersom jag måste ta hand om allting själv då, vilket jag inte brukar. Men det går nog bra. I morgon börjar valpkursen också. Spännande!

Först läskigt, sen spännande. Men allra först god natt!

På måndag blir det allvar

Vi tog en liten promenad idag till ett litet skogsparti i närheten. Vi gick på en stig som gick väldigt brant uppåt, men Pinto hade inga problem med att klättra upp. Och när vi gick ner sen så rusade hon till och med i förväg och sprang runt så i branten att jag blev orolig för att hon skulle göra illa sig. Men det gjorde hon inte som tur var.
Annars har vi inte gjort något speciellt idag. Klippt ett par klor och ensamtränat i tjugo minuter. I morgon är pappas semester slut och jag måste vara ensam med henne hela dagen för första gången på fyra veckor! Men jag har inte lika mycket ångest som inför första dagen ensam med henne i alla fall. Nej, det handlar nog mer om att man blivit van vid att vara två. Nu måste jag ju själv ta alla beslut och hålla koll på allt. Men det går nog bra. Vi klarar oss.

Förhoppningsvis.

Nej, bara skoja. Hejdå!

Privatlektion

Igår hade vi privatlektion hemma med Johan Andersson från Fria Hundar. Det var verkligen spännande och intressant! Först fick vi berätta lite om problemen, när hon skäller och så där, och han sa många bra saker. Till exempel bör hon inte få vara för länge på tomten och sysselsätta sig själv. Är hon på tomten ska vi helst vara aktiva med henne så att vi blir en resurs för henne. Risken är annars att hon börjar göra dumma saker, tex. gräva hål (vilket hon redan har gjort), kanske skälla på människor/djur hon ser, jaga fåglar osv.

Men det är ju skällandet som är det största problemet. Pinto skäller för att hon är otålig och hon vill säga "Kom igen då! Gör någonting!". Vi ska öva passivitet med henne, och när hon skäller ska vi säga "Sluta!". När hon skäller så är det nämligen som att hon tjafsar och därför tyckte Johan att "sluta" var ett bra ord. För att hon verkligen ska ta åt sig och lyssna när vi säger åt henne ska vi ta ett steg framåt mot henne och spruta på henne med en vattenspruta. Tystnar hon och visar lugnande signaler ska vi ta ett steg tillbaka och berömma. Det gick såklart jättebra när han sa åt henne och mindre bra när jag försökte, men det är ju bara att öva!

Han tog upp en utav sina hundar också, och jag har väl aldrig sett Pinto uppföra sig så bra med en vuxen hund. I vanliga fall blir hon ju alldeles galen och skäller och springer omkring, men nu gick det väldigt bra och hon var lugn.

Oj, jag skulle kunna skriva mycket mer om lektionen, men jag vill bara nämna att i slutet satt vi alla i köket, Johans hund låg på köksgolvet och Pinto låg vid min stol, fastbunden, och hon var lugn. Det hade jag väl aldrig trott var möjligt! Nu kommer det ju såklart inte gå lika bra när inte Johan är här, men nu vet vi att det är möjligt. Och vi måste jobba på att få samma reaktion från henne som Johan fick när han sa till henne när hon skällde. Vi måste kämpa på!

Idag plockade jag förresten bort en fästing. Känner mig rätt duktig faktiskt. Och nog ska vi väl få till en sansad hund tillslut.

Buss m.m.

Igår var jag och hälsade på min syster på hennes hunddagis. Pinto fick dock inte följa med. Jag tror hon hade blivit för stressad av alla hundarna. Jag fick i alla fall gå med på ett par promenader och jag kände mig jätteduktig som gick med tre hundar samtidigt! De var visserligen ganska små, men desto lättare har de att trassla ihop kopplen!

På eftermiddan var jag med mina mostrar och hälsade på min mormor som fyllde år för några dagar sen. Vi fikade och hade trevligt.

Senare, hemma, bestämde vi oss för att åka till Huddinge Centrum en sväng. Jag fick nämligen skjuts hem av mostrarna och glömde då bort att jag hade min cykel i centrum. Vi tog bussen och det gick bra. Sedan tog pappa min cykel och cyklade hem den, och jag och Pinto tog bussen tillbaka. Hon fick till och med sitta i sätet bredvid mig och titta ut.

Hon har ju blivit åksjuk en hel del gånger i bilen så jag kunde inte låta bli att vara lite orolig. Mot slutet av resan tyckte jag att hon började se lite illamående ut, men det kan lika gärna ha varit jag som övertolkade hennes beteende. Ingen olycka skedde i alla fall så det var ju bra.

Idag ska vi ha privatlektion med Johan Andersson från Fria Hundar. Det ska bli jättespännande!

Syster-yster på besök

Idag till middag kom min syster Bodil och hennes hund Klara på besök. Klara är en blandras mellan schäfer och dalmatiner på fyra år, och hon är inte särskilt förtjust i Pinto. Men de flesta vuxna hundar är väl inte så glada i valpar har jag förstått. Pinto blir också alltid så jobbig och upphetsad då vi får hundbesök så man kan förstå att Klara tröttnar ibland.

Pinto börjar alltid skälla när vi har hundar hos oss och det är väldigt jobbigt. Hon kan liksom bli helt låst och bara skälla och skälla. Nu känns det dock som att hon börjar lyssna när vi säger "nej", men hon sätter igång snart igen. I en sån situation känns det dock lite mycket begärt att hon ska kunna bara bli tyst och gå och lägga sig. Vi brukar försöka lösa det med att hon får något att tugga på, eller att de får vara ute så att hon kan rusa runt som hon vill.

Klara är en jättefin hund tycker jag! Och hon vet hur man relaxar:

Pappa passade på att ta en bild på oss alla fyra också:

Bodil, Klara, Elin och Pinto.

Klara och Pinto borde väl förresten vara kusiner? Eller plastkusiner? Eller det kanske inte heter så i hundvärlden. Jag vet inte, jag är ju ganska ny här...

Inget speciellt

Igår hemma hos mamma var Pinto väldigt rastlös och skällde en hel del. Ett litet missöde skedde också då hon kissade på finaste mattan (Oops!). Men, men. Mattor går att tvätta. Och att ta det lungt är ju något hon har svårt med hemma också, även om det har blivit mycket bättre, så det var väl bara att vänta. Skulle bara önska att hon inte skällde så förbaskat mycket...
Idag har det inte hänt något speciellt. Några promenader, en klo klipptes samt lite ensamhetsträning. Än så länge är vi bara uppe i 10 minuter. Har läst på ett par syskons bloggar att de har varit ensamma betydligt längre, men vad är normalt egentligen? Hur mycket kan man förvänta sig av en snart 5 månaders valp? Jag kan i och för sig tänka mig att hon skulle kunna vara ensam längre, men jag vill inte chansa! Risken är ju att hon börjar skälla. Tur att vi bor i villa i alla fall. Men när jag flyttar hemifrån hoppas jag att vi hunnit lära henne att vara tyst och lugn när hon är ensam, och att hon då kan vara ensam i ett par timmar åtminstone.
Om ett par veckor börjar vi en valpkurs. Ser fram emot det! Vet redan en massa saker som jag vill fråga om. Men att sitta tyst och still under teoridelen i samma rum som en massa andra valpar, det kommer nog bli en utmaning...

Blogg!

Nu har Pinto fått en blogg istället för dagboken på hemsidan. Lättare att lägga in bilder, och så kan ju folk kommentera lättare!

Idag har det regnat och vi har inte gjort så mycket. Efter middan ska vi dock åka hem till mamsen och fika. Jo, en speciell sak har ändå hänt idag: Pinto fick nosa på Ramses, min skäggagam, för första gången! Förut har hon bara fått titta på honom, men idag blev det närkontakt.
Vad är du för en?

När han är i sitt terrarium verkar hon inte alls bry sig om honom, men ibland får han tokryck på henne och börjar fara omkring! Konstigt! Kanske kan de bli lite vänner i alla fall...

Klart slut för nu.