Bråkig vovve

I förmiddags var vi ute och gick och Pinto bara vägrade att kissa! Bajsa gick bra, men kissa det ville hon bara inte. Det är rätt jobbigt för man blir ju mer och mer frustrerad och bara "Men kom igen nån gång då!". Till slut började även Pintos tålamod tryta och hon pep och ynkade sig och tittade på mig. En gång skällde hon och då sa jag (mest för att jag redan var så less) till henne ordentligt. Tyvärr hade jag inget godis med mig som hon kunde få för att hon lyssnade.

Till slut gav jag upp och vi gick tillbaka hem. Efter ett litet tag kissade hon så på tomten - en timme efter att vi gått ut och fem timmar sen hon kissade sist! Suck, suck, suck...

Jag vet inte om det var för att jag sade till henne så kraftigt när hon skällde innan, men nu så ville hon inte alls bli klappad och när jag skulle torka hennes tassar (vilket brukar funka bra) höll hon på och krångla och nafsade efter mina händer. Sedan sprang hon in i vardagsrummet och bara tokattackerade mattan. Jag vet att jag måste öva på att säga till henne mer ordentligt när hon gör fel, men samtidigt vill man ju inte skada förtroendet. Fast kanske är hon bara inne i en bråkig period, och jag kan tänka mig att man måste ta i typ tjugo gånger mer än vad jag gör för att kunna skada ett förtroende.

Sen när hon lugnat ner sig var hon dock lite mer på klapp-humör och jag gav henne ett litet hundkex att smaska på. Är det den fruktade könsmognadstiden som är på gång nu kanske? Suck och stön.