Igår var det valpkurs igen, och jag tyckte att Pinto uppförde sig jättebra! Okej, det är ju fortfarande hon som skäller mest och som drar mest i kopplet av alla, men för att vara hon uppförde hon sig bra och det var bättre än förra gången.
Efter att vi hade gjort några övningar fick en del av gruppen (alla småhundar) gå iväg för att släppas lösa och leka en bit bort. Vi som var kvar (Pinto, en mellanpudel, en labrador och en nånting annat) skulle öva på kommandot "Häråt", alltså att hunden ska följa med en när den är lös. Vi stod i en ring och så gick vi en i taget med vår hund runt ringen. Målet var att hunden skulle följa efter en och inte springa bort eller hälsa på någon utav hundarna i ringen. Det var vår tur sist och jag kände nästan lite press för de andra hundarna var jätteduktiga. Det här kommer aldrig att gå, tänkte jag när jag så kopplade loss Pinto, men man kan inget annat än försöka. Men till min stora glädje gick det riktigt bra. En liten bit. Sen började hon springa hit och dit och runt och oj, oj, oj. Nån gång sprang hon fram till en utav de andra hundarna och då fick jag hjälp av instruktören att säga till henne. Men allra mest sprang hon bara i cirklar hit och dit. Kanske ville hon på nåt sätt valla in dem? Det kändes dock lite konstigt för jag gick ju bara runt i en cirkel och hon var ju i närheten hela tiden. "Häråt" behöver ju inte betyda att de ska gå just vid sidan om en. Hade jag marcherat bort ifrån alla, verkligen varit på väg någon annanstans, och ropat "Pinto, häråt!" är jag ganska säker på att hon hade följt med mig. Sen ska hon ju inte springa runt som en galning för det, men ändå!
Vi gick varvet runt en gång till, men när det var vår tur igen hade alla småhundar kommit tillbaka och stod och tittade en bit bort. Som första gången gick det bra för henne att följa mig en liten bit, men sen började hon rusa runt igen. Och när hon fick syn på alla de andra hundarna var hon ju tvungen att rusa runt bland dem också. Instuktören fick hjälpa mig där också att bryta hennes omkringrusande och när jag fick kontakt med Pinto igen fick hon godis och så följde hon mig någorlunda snällt tillbaka till utgångspunkten. Puh, vilken pärs!
Sedan var det dags för oss att släppa våra hundar. Det såg lite kul ut, för pudeln och jag-vet-inte-vad-för-ras lekte med varandra, Pinto sprang i cirklar runt dem och labradoren bara satt och tittade på. Vi gick upp en sväng i skogen för att se om hundarna följde med oss. Det var endast labradoren som noterade att dess matte försvann så den kom med oss. När vi kom ner till grusplanen igen blev Pinto glad att se oss. Hon hade väl insett att de där hundarna inte var så roliga för när vi gick ett andra varv upp i skogen följde hon med. Duktigt!
Sedan var det lite teori inomhus. Jag tyckte Pinto var jätteduktig! Hon pep visserligen en del och hon skällde några gånger, men hon låg ner största delen av tiden och verkade kunna ta det halvlugnt i alla fall. Det går framåt! Känns så kul när man märker framsteg. Vi är bäst! Adjö.
Efter att vi hade gjort några övningar fick en del av gruppen (alla småhundar) gå iväg för att släppas lösa och leka en bit bort. Vi som var kvar (Pinto, en mellanpudel, en labrador och en nånting annat) skulle öva på kommandot "Häråt", alltså att hunden ska följa med en när den är lös. Vi stod i en ring och så gick vi en i taget med vår hund runt ringen. Målet var att hunden skulle följa efter en och inte springa bort eller hälsa på någon utav hundarna i ringen. Det var vår tur sist och jag kände nästan lite press för de andra hundarna var jätteduktiga. Det här kommer aldrig att gå, tänkte jag när jag så kopplade loss Pinto, men man kan inget annat än försöka. Men till min stora glädje gick det riktigt bra. En liten bit. Sen började hon springa hit och dit och runt och oj, oj, oj. Nån gång sprang hon fram till en utav de andra hundarna och då fick jag hjälp av instruktören att säga till henne. Men allra mest sprang hon bara i cirklar hit och dit. Kanske ville hon på nåt sätt valla in dem? Det kändes dock lite konstigt för jag gick ju bara runt i en cirkel och hon var ju i närheten hela tiden. "Häråt" behöver ju inte betyda att de ska gå just vid sidan om en. Hade jag marcherat bort ifrån alla, verkligen varit på väg någon annanstans, och ropat "Pinto, häråt!" är jag ganska säker på att hon hade följt med mig. Sen ska hon ju inte springa runt som en galning för det, men ändå!
Vi gick varvet runt en gång till, men när det var vår tur igen hade alla småhundar kommit tillbaka och stod och tittade en bit bort. Som första gången gick det bra för henne att följa mig en liten bit, men sen började hon rusa runt igen. Och när hon fick syn på alla de andra hundarna var hon ju tvungen att rusa runt bland dem också. Instuktören fick hjälpa mig där också att bryta hennes omkringrusande och när jag fick kontakt med Pinto igen fick hon godis och så följde hon mig någorlunda snällt tillbaka till utgångspunkten. Puh, vilken pärs!
Sedan var det dags för oss att släppa våra hundar. Det såg lite kul ut, för pudeln och jag-vet-inte-vad-för-ras lekte med varandra, Pinto sprang i cirklar runt dem och labradoren bara satt och tittade på. Vi gick upp en sväng i skogen för att se om hundarna följde med oss. Det var endast labradoren som noterade att dess matte försvann så den kom med oss. När vi kom ner till grusplanen igen blev Pinto glad att se oss. Hon hade väl insett att de där hundarna inte var så roliga för när vi gick ett andra varv upp i skogen följde hon med. Duktigt!
Sedan var det lite teori inomhus. Jag tyckte Pinto var jätteduktig! Hon pep visserligen en del och hon skällde några gånger, men hon låg ner största delen av tiden och verkade kunna ta det halvlugnt i alla fall. Det går framåt! Känns så kul när man märker framsteg. Vi är bäst! Adjö.
2 kommentarer:
Vad kul att det går bättre och bättre med Pinto. Snart är hon inne i könsmognaden och då kommer hon att backa igen för att sedan bli den gamla Pinto igen... övning ger färdighet! Det är viktigt att du tänker positiva tankar Elin; du ska inte tänka "detta går inte" utan du ska tänka att det här kommer att gå kanon, vi fixar det jättelätt! res på dig och gå med bestämda steg framåt. då märker Pinto av din säkerhet och kan slappna av. Försök, får du se vad jag menar.
ha det gott. kramar från Katarina o Lexie.
Jo, jag ska försöka tänka mer positivt! Å andra sidan brukar jag faktiskt tänka att "även om jag inte tror att det kommer gå så måste jag ju ändå försöka, och jag kan ju inte veta hur det går förrän jag försökt".
Skicka en kommentar