I fredags då vi kom hem ifrån förmiddagspromenaden upptäckte jag att Pinto gjort illa ena baktassen. Det blödde en hel del, men till slut lyckdes jag lokalisera såret som satt mellan de mittersta tårna på vänster baktass. Såret sitter på ovansidan och jag har ingen aning om hur hon fått det! Hur som helst började jag det mödosamma jobbet att göra rent det - inte så lätt med en vovve som inte vill stå still. Jag band fast henne i ett dörrhandtag för att göra det hela lättare. Till slut hade jag även lyckats bandagera tassen lite halvdant och sedan fick det bli tratt på för Pinto. På något vis lyckades hon ändå dra bort badaget och göra mitt jobb ogjort, men det var ju bara att göra om.
Sedan åt jag lunch och tänkte att om det inte har slutat blöda då jag ätit upp får vi nog åka till vet. Pinto var bara jätteledsen på grund av tratten och stod helt stilla mitt på köksgolvet och såg tämligen bedrövad ut. Jag lade fram ett öra åt henne men hon var inte intresserad.
Då jag förtärt min lunch kollade jag bandaget och det såg fint ut. Eftersom hon blev så deprimerad av tratten testade jag att ta av den. Då gick hon nästan direkt och plockade på sig örat och gick iväg för att smaska. Jag tejpade lite extra på bandaget utifall hon skulle vara på det och gnaga, men hon var jätteduktig och lät det vara. Snart somnade hon också, men hon höll sig i hallen större delen av eftermiddan. Hon tyckte väl att jag var lite jobbig just då.
Fram emot kvällen tog vi av bandaget och hon fick sova natten utan det och utan tratten. Det verkar läka bra som tur är - ingen svullnad och ingen hälta. Hon verkar inte bersväras av det mer än att det verkar klia lite då och då.
Jag är jätteglad att vi slapp åka till veterinären, och ganska stolt över mig själv att jag klarade av situationen! Bra jobbat, Elin! Så får vi hoppas att det läker ihop bra och fint snart.
Sedan åt jag lunch och tänkte att om det inte har slutat blöda då jag ätit upp får vi nog åka till vet. Pinto var bara jätteledsen på grund av tratten och stod helt stilla mitt på köksgolvet och såg tämligen bedrövad ut. Jag lade fram ett öra åt henne men hon var inte intresserad.
Då jag förtärt min lunch kollade jag bandaget och det såg fint ut. Eftersom hon blev så deprimerad av tratten testade jag att ta av den. Då gick hon nästan direkt och plockade på sig örat och gick iväg för att smaska. Jag tejpade lite extra på bandaget utifall hon skulle vara på det och gnaga, men hon var jätteduktig och lät det vara. Snart somnade hon också, men hon höll sig i hallen större delen av eftermiddan. Hon tyckte väl att jag var lite jobbig just då.
Fram emot kvällen tog vi av bandaget och hon fick sova natten utan det och utan tratten. Det verkar läka bra som tur är - ingen svullnad och ingen hälta. Hon verkar inte bersväras av det mer än att det verkar klia lite då och då.
Jag är jätteglad att vi slapp åka till veterinären, och ganska stolt över mig själv att jag klarade av situationen! Bra jobbat, Elin! Så får vi hoppas att det läker ihop bra och fint snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar