Igår var vi på fortsättningskursen och den här gången var det teori inomhus. Efter lite planering av instruktören i vilken ordning vi skulle gå in och hur vi skulle sitta (7 hanhundar, 2 tikar) kom vi så på plats. Vi satt längst bak med en ridgeback på ena sidan och en rottweiler på andra - båda hanar. Jag satte mig dock inte först utan hjälpte till att servera kaffe. När jag kom tillbaka och satte mig berdvid pappa och Pinto såg jag att hon skakade och andades häftigt. Pappa sa att han trodde att hon nog tyckte det var lite jobbigt att jag gick ifrån.
Vår instruktör började prata lugnande signaler och korrigeringar, men Pinto blev inte lugnare. Hon bara satt och hyperventilerade och såg jättestressad ut. Till slut påpekade jag detta för vår instruktör och frågade vad han tyckte att jag skulle göra. Han tyckte att hon kunde få sitta i mitt knä så jag tog upp henne. Lektionen rullade på men Pinto blev inte lugnare. Dock fick hon bli ett levande exempel på hur tillbakadragna öron och långa mungipor ser ut.
Jag tyckte så synd om henne så till slut bestämde vi att pappa skulle ta ut henne. Han gjorde så, och då kunde också jag koncentrera mig mer på lektionen. Vår instrukör är verkligen bra och han gör såna bra exempel och visar vad han menar så det var ändå kul där på lektionen.
Varför Pinto blev som hon blev vet jag inte. Hon verkar tycka att stora hundar är lite läskiga, men jag kunde ändå inte se något tecken på att det skulle vara just hundarna som gjorde henne stressad. Kanske var det hela miljön - att vara "instängd" med dessa hundar - som gjorde henne sån. Sedan försvann jag iväg och det gjorde väl inte det hela lättare. Men jag trodde ändå att hon skulle lugna sig efter en stund. Kanske är det hormoner just nu som gör henne extra känslig också. Ja, det är väl egentligen ingen mening med att sitta och spekulera, men man vill ju så gärna ha ett svar. Förhoppningsvis var det bara något tillfälligt. På valpkursen gick det ju bra.
Idag ska vi ta det lugnt, men i morgon har jag och syster-yster planerat att träffas och träna med hundarna. Det ska bli skoj! Hejdå!
Vår instruktör började prata lugnande signaler och korrigeringar, men Pinto blev inte lugnare. Hon bara satt och hyperventilerade och såg jättestressad ut. Till slut påpekade jag detta för vår instruktör och frågade vad han tyckte att jag skulle göra. Han tyckte att hon kunde få sitta i mitt knä så jag tog upp henne. Lektionen rullade på men Pinto blev inte lugnare. Dock fick hon bli ett levande exempel på hur tillbakadragna öron och långa mungipor ser ut.
Jag tyckte så synd om henne så till slut bestämde vi att pappa skulle ta ut henne. Han gjorde så, och då kunde också jag koncentrera mig mer på lektionen. Vår instrukör är verkligen bra och han gör såna bra exempel och visar vad han menar så det var ändå kul där på lektionen.
Varför Pinto blev som hon blev vet jag inte. Hon verkar tycka att stora hundar är lite läskiga, men jag kunde ändå inte se något tecken på att det skulle vara just hundarna som gjorde henne stressad. Kanske var det hela miljön - att vara "instängd" med dessa hundar - som gjorde henne sån. Sedan försvann jag iväg och det gjorde väl inte det hela lättare. Men jag trodde ändå att hon skulle lugna sig efter en stund. Kanske är det hormoner just nu som gör henne extra känslig också. Ja, det är väl egentligen ingen mening med att sitta och spekulera, men man vill ju så gärna ha ett svar. Förhoppningsvis var det bara något tillfälligt. På valpkursen gick det ju bra.
Idag ska vi ta det lugnt, men i morgon har jag och syster-yster planerat att träffas och träna med hundarna. Det ska bli skoj! Hejdå!
1 kommentar:
Ujj, stackars Pinto, det kanske vart lite för mkt för henne när allt hände direkt.
Skicka en kommentar