För ett par veckor sedan hade jag ett extrajobb som varade i fyra dagar så då fick Pinto vara på dagis! Inskolningen gick alldeles galant och hon verkade tycka att det var jätteskoj där. Efter att mitt extrajobb tog slut har även jag varit på dagis några dagar och hjälpt till lite. Eller ja, hjälpt till och hjälpt till, jag kan ju inte så mycket. Men eftersom det är väldigt trist att vara arbetslös kan det vara kul att få en liten arbetsuppgift ibland och känna sig lite nyttig i alla fall.
Jag har gått ut med fem hundar som mest och det är sannerligen inte lätt! Men om sanningen ska fram så är det faktiskt Pinto som gör det svårt. De flesta hundarna går fint i kopplet men Pinto... suck... Hon tycker om sina dagisfröknar så mycket att hon gör allt hon kan för komma till dem och drar därför som en tok i kopplet! Lite ledsen blir man ju också eftersom, hallå, är inte matte roligare än fröken?! Men det är väl helt enkelt så att fröken är spännande och det är inte matte.
Lite allmänt tonårsolydig har hon också blivit på senaste tiden så jag ska försöka ta itu med att träna mer med lina och göra olika förbudsövningar. Troligen ska vi gå nästa steg i allmänlydnad efter sommaren och då vill man ju vara lite förberedd.
I övrigt är framtiden oviss. Jag hoppas på att få ett jobb. Eller nej, det stämmer inte för jag hoppas inte längre. Efter 118 sökta jobb (i år) har jag givit upp hoppet. Viljan finns dock kvar, såklart, och jag fortsätter att söka så många jobb jag kan. Får jag inget jobb blir det plugg i höst och nu inser jag att jag kommit in på helt andra saker än Pinto! Men det känns bra att veta att vad som än händer så finns hon där. Min ögonsten. Min bästa Pinto!
Jag har gått ut med fem hundar som mest och det är sannerligen inte lätt! Men om sanningen ska fram så är det faktiskt Pinto som gör det svårt. De flesta hundarna går fint i kopplet men Pinto... suck... Hon tycker om sina dagisfröknar så mycket att hon gör allt hon kan för komma till dem och drar därför som en tok i kopplet! Lite ledsen blir man ju också eftersom, hallå, är inte matte roligare än fröken?! Men det är väl helt enkelt så att fröken är spännande och det är inte matte.
Lite allmänt tonårsolydig har hon också blivit på senaste tiden så jag ska försöka ta itu med att träna mer med lina och göra olika förbudsövningar. Troligen ska vi gå nästa steg i allmänlydnad efter sommaren och då vill man ju vara lite förberedd.
I övrigt är framtiden oviss. Jag hoppas på att få ett jobb. Eller nej, det stämmer inte för jag hoppas inte längre. Efter 118 sökta jobb (i år) har jag givit upp hoppet. Viljan finns dock kvar, såklart, och jag fortsätter att söka så många jobb jag kan. Får jag inget jobb blir det plugg i höst och nu inser jag att jag kommit in på helt andra saker än Pinto! Men det känns bra att veta att vad som än händer så finns hon där. Min ögonsten. Min bästa Pinto!
2 kommentarer:
Du gör MASSOR med nytta på dagis! Det är toppen när du är där och hjälper till, och Klara tycker också att alla andra är roligare än matte om det är någon tröst =)Och det är klart att du får jobb snart, det är tungt men det kommer släppa snart! Kram Bodil
Det var snällt snagt!
Jag gör så gott jag kan i alla fall, men ibland känner jag mig ganska dålig eftersom ni andra är mycket mer vana och erfarna. Men det kommer väl :)
Skicka en kommentar